Hej alla!

Jag märkte att mitt bloggande avtagit lite (missade att skriva en dag) och läsarna idag har varit lika många som antalet halsmandlar jag har. Detta gör mig ingenting, eftersom jag inte riktigt bryr mig om folk läser eller inte (FYI, det var en lögn, jag bryr mig faktist, det gör mig glad att se att folk har läst min blogg). Jag kan ju kommentera på att ikväll är det Melodifestivalens andra deltävling, som går av stapeln i Göteborg. Jag kommer twittra under hela programmet (eller i alla fall försöka) och kommentera på allt som händer. 

Men det var någonting jättemycket superviktigt jag skulle berätta också. Kommer ni ihåg den där tävlingen jag var med i? Den där man kunde vinna biljetter till Erci Saades konsert? Gissa vad? Jo, jag vann dem. Helt sant! Så nu måste jag bara bestämma vem som ska få följa med mig. Detta kommer bli svårt. Det allra bästa hade varit om jag varit kompis med Danny Saucedo. Då hade jag kunnat gå med honom, och mitt under konserten så kunde han gått upp på scenen och Daric hade kunnat sjunga sin första duett! Sen hade jag och Danny blivit bjudna till efterfest backstage och Eric hade friat till mig. Det hade varit den bästa planen någonsin! Men jag känner ju inte Danny så det blir ju inte så. Jag måste hitta en vanlig kompis som vill följa med. 

Igår berättade jag för min geografilärare att jag har en blogg, och skojade och sa att han borde läsa den, han tyckte att det var en bra idé och bad mig skicka en länk till honom. Jag tyckte inte det var en lika bra idé, tänk om jag har skrivit något dumt om lärarna på skolan eller avslöjat att jag bloggat under lektioner? Det kanske inte är så hälsosamt att lärare vet hur konstiga idéer jag har eller vet hur ohälsosamma fixeringar jag har till vissa kändisar. Men sen tänkte jag: Alla vet redan att jag är smått galen, vad spelar det för roll om de bara blir lite påminnda om det? 

Jag hör ljud från köket som berättar för mig att det snart är dags för middag. Detta inlägget kan avslutas ganska snart, men först vill jag berätta att igår var en mycket bra dag!

Den bra dagen inleddes av att jag kl 06.40 fick ett sms från Sara där hon berättade att jag vunnti biljetter till Eric Saades konsert (hon hade läst det i tidningen), sen har jag en mycket kort svenskalektion där jag bara fyller i cover sheet till World Lit (en uppsats vi måste skriva) innan jag, Tilda och Matilda får gå och förbereda oss för vår TOK-presentation (TOK är ett ämne som fungerar ungefär som filosofi) jag äter en god muffins medan vi övar och ingenting verkar gå fel. Jag kommer fortfarande ihåg att jag ska på Eric Saades konsert. Vi gör vår presentation, när vi ska betygsätta oss själva så ger vi oss 10 poäng av 20 möjliga. När läraren kommer och tittar på vårat resultat så säger han förvånat: "1o poäng? Verkligen?" "Åh, nej" tänker vi. "Han kommer ge oss sämre." Läraren skrattar och säger: "Jag har ju gett er 16!" Jag, Tilda och Matilda tittar på varandra och blir ganska överlyckliga. Sexton poäng är mycket mer än vad vi väntat oss! Sedan har jag en lång rast, det är stekt fläsk till lunch, något som jag tycker är mycket gott. Jag och Sara spelar kort och av tre partier Skitgubbe, så vinner jag samtliga. På engelskan gör vi inte mycket jobb, och på geografin så har vi en mycket intressant diskussion om globalisationen. Jag hittar även mina skor som jag glömde i skolan igår (två par som jag skulle ta till skomakaren för att klacka om), och jag halkar inte ute i snön. Jag har sedan en trevlig kväll med mina tjejkompisar och avslutar kvällen med att titta på Mulan. 

Nu ropar min mor att jag ska komma och äta. Dags att snart twittra under Melodifestivalen!

Tack och hej, leverpastej!

Hejsan allihopa!

Jag hoppade nyss tre meter upp i luften av gladhet (jag vet att det inte är ett ord) när jag tittade på min statistik och såg att det var FEM läsare igår! Okej, jag var en av läsarna, jag ville kontrollera så allt fungerade. Men ändå! Fyra läsare! Jag är överlycklig!

Fast mest fryser jag om tårna. Men inte så mycket, dags att gå till Dagens Ämne, vilket är:

ARTIGHET

Det finns nämligen något som heter så, även om det inte det alltid märks här i den moderna världen. 

Varför tänker jag då diskutera artighet en dag som denna? Jo, det var ju såhär att jag pratade med min bloggkompis Mickis om just detta ämnet idag. Jag sa till henne att hon hade en fin kjol, varpå hon säger tack, jag skämtar lite och säger varsågod. Sedan diskuterar vi detta. Varför säger en del människor varsågod när man tackat för en komplimang? Mickis sa att hon alltid säger varsågod, automatiskt, när någon säger tack. Jag förstod varför hon gör så, man har liksom fått det inpräntat i huvudet att så fort någon tackar en så ska man säga varsågod. Jag säger själv nästan alltid varsågod, till och med när det inte ens är mig personen tackar, fast det gör jag mest för att retas. Men jag säger aldrig varsågod till komplimanger. Jag tycker det verkar så falskt. Som om man bara säger det för att vara snäll och egentligen inte alls bryr sig. 

"Men det är väl bra att vilja vara snäll? Är du emot trevlighet nu också?" Nej, inte alls. Jag tycker det är bra att man är snäll mot varandra (peace and love), men jag ser inte meningen med att säga saker man inte menar (ja, jag vet att jag är en obotlig mytoman, men jag skulle aldrig ljuga när jag ger komplimanger, när jag säger något snällt så menar jag det verkligen). Kalla det karma, kalla det vad du vill, men jag tror att det genererar mer i längden av att alltid vara ärlig (jag jobbar på min mytomani).

Har ni sett Mean Girls? (Haha, jag skojar bara, jag vet att alla tonåringar har sett den filmen) Det finns en scen när Regina George säger till Cady att hon har ett jättefint armband, och en scen lite senare så ger hon en annan tjej en komplimang för hennes kjol, tjejen blir glad och går, varpå Regina direkt säger till Cady "That was the ugliest effing skirt I have ever seen." Cady inser att Regina sa precis samma sak om hennes armband, och blir misstänksam gentemot Regina. Förstår ni vad jag menar? Om man säger saker man inte menar och inte tänker sig för så kan folk bli ledsna och ifrågasätta ens trovärdighet. 

Att få använda sig av exempel från en av tidernas bästa filmer! Allvarligt. Mean Girls är en sjukt grym film att citera och ta exempel från när man ska förklara människors, och i synnerhet tonåringars, beteende. Jag fullkomligt älskar den filmen.

Nej, slut på det roliga. Nu är det hög tid att jobba på min svenskapresentation!

Tack och hej, leverpastej!

Nej nu får jag verkligen skärpa mig!

Nu sitter jag här för andra gången idag. Jag börjar misstänka att jag använder bloggingen som tidsfördriv och för att skjuta upp saker som jag faktist borde göra. Jag har inte ens något viktigt att säga. Jag bara babblar ju om osammanhängande och ointressanta saker. Trots min störighet och att jag är ganska tråkig, så har jag haft tre läsare bara idag! Jag är faktist mycket imponerad av att det är någon överhuvudtaget som skulle vilja läsa det jag skriver! Visst, jag mer eller mindre TVINGAR (eller försöker i alla fall tvingar) folk att läsa min blogg. Ett typiskt citat av mig kan vara: "I wrote about that on my blog. I blog now. Read my blog." eller "Jag skrev om dig, att du var smart, på min blogg. Läs min blogg." Jag berättar om många roliga saker som händer i världen, fast mest i min närhet. Det är lättare att skriva om saker man har koll på, som till exempel ifall jag skulle skriva om läget i Egypten. Det hade varit ett nyttigt ämne och det är viktigt att nyheter rapporteras till omvärlden, men jag lämnar det till nyhetsankarna, de behöver också något att göra. Dessutom är det långt till Egypten och jag har aldrig varit där (däremot har jag sett Egypten när jag åkte buss längs gränsen, i Israel) , så jag bryr mig bara om att rapportera om saker som händer i min närhet, till exempel saker jag och mina tokiga vänner hittar på, och stora viktiga händelser som berör många människor, som Melodifestivalen. 

Ooooooch DÄR var Glee nerladdat (helt lagligt så klart). Då är det dags att skaffa mig lite middag och se på Glee innan jag jobbar på diverse skolprojekt (svenska, biologi, TOK, geografi, engelska...list goes on)

Tack och hej, leverpastej!

Hej världen! (Även om antagligen inte alla i världen förstår svenska)

Jag sitter för närvarande på en svenskalektion och lyssnar på presentationer av mina kära klasskompisar. Jag ska ha en likandan presentation på fredag. 

Det är nu den fjärde dagen i rad jag bloggar. Jag vet inte ens varför jag bloggar så mycket. Jag skriver ändå inget viktigt eller intressant. Men på något sätt är det roligt att skriva om allt jag tänker och tycker och lämnar det öppet för hela världen att läsa (eller i alla fall den svensktalande delen). Jag har alltså fallit för bloggarna. Eller i alla fall för bloggandet. Jag erkänner att jag är ganska självupptagen och att jag tror att alla vill veta vad jag sysslar med. Men jag ser sedan mina läsarsiffror och inser att jag inte direkt kommer förändra världen. 

Nej, nu slutade lektionen och det är dags att förflytta sig. Oj, plötsligt bloggar jag medan jag går! Jag går genom biblioteket... Nu sitter jag ner i biblioteket. Det är ganska kallt här i biblioteket. Jag fryser här i biblioteket. För det är kallt. 

På fredag är det dags för årsmöte i en av mina klubbar. Då ska vi äta och leka och bestämma allt vi ska göra i år. Det kommer bli jätteroligt. 

Annat roligt som händer är att jag är med i en tävling för att vinna biljetter till Eric Saades konsert i Växjö (ja, det är där jag bor, nästan, jag körde förbi Vida Arena medan Melodifestivalen pågick :'( ). Tävlingen började i fredags och jag skickade genast fem mail i olika mailadresser  (för att ha så stor chans att vinna som möjligt) och sista dagen att skicka in är idag. Vinnarna utses på söndag (hoppas, hoppas, hoppas), för jag är ett stort fan av Saade (något jag hoppas att jag nämnt tidigare), och jag lovade honom att jag skulle komma (jag var på hans signering på Grand Samarkand innan jul och han frågade om jag skulle på konserten och jag svarade ja). 

Jag gillar ju Eric Saade. Jag känner mig som världens fjortis, men jag gillar verkligen Eric Saade. Jag har även en sjuk fantasi om att Eric Saade och Danny Saucedo skulle gifta sig och skaffa ett kärleksbarn. Jag har redan använt en simulator för att se hur detta barn skulle se ut.  Det är nog bland det gulligaste jag någonsin sett! 

Det är på grund av mina sjuka fantasier som jag hejar på Danny i Melodifestivalen (och för att han gästspelar i en historia jag skriver, dessutom är han ganska söt och sjunger bra) . 

Kan även meddela att min vän Matilda (som igår undrade ifall kor födde levande ungar) nyss sade att: "I want to be a plug" (jag tror hon menade att hon ville bli mer ambitiös i sitt pluggande). 

Med de intelligenta orden så avslutar jag dagens inlägg och börjar jobba på min svenskapresentation.

Tack och hej, leverpastej!

Hej igen!

Jag bloggar nu för tredje dagen i rad! Jag börjar bli riktigt besviken på mig själv. Men jag har så mycket att säga, även om jag inte får något sagt... Hmmm... Aja, inte fundera mer på det nu.

Kände lite hur den teknologiska revolutionen tagit tag i mig när jag hade problem för jag inte hade dokument på rätt dator. Jag vet, i-landsproblem. Jag känner verkligen mig dum när jag klagar över småsaker, som att jag inte har wi-fi connection i skolan och istället måste använda mobilen som wi-fi till datorn. ÅMENGUDVAD JOBBIGT!! Eller inte. Eller, det är ju jobbigt, men det är ju så obetydligt och dumt att det inte spelar någon roll egentligen. 

Vi hade en lång diskussion angående djuret Ko. Vad är dess riktiga namn? Varför heter det "nötkött"? Vad är skillnaden på en oxe och en tjur? Vad heter alla magar? Föder de levande ungar (min inte helt smarta vän)?  Vi kom fram till att djurets vetenskapliga (latinska) namn är Bos Taurus, och det "riktiga" svenska namnet är "Nötkreatur", vilket även gör att det kallas "nötkött" (logiskt va?!). Det heter inte nöt för att de är avlägset besläktade med hassel- och valnötter, de tillhör helt fel rike för det, utan ordet nöt kommer från fornsvenskans nauta som betyder "nyttig, värdefull" och visar att nötkreatur är ett nyttigt djur. Skillnaden på en oxe och en tjur är precis samma som mellan en hingst och en valack. Oxar är kastrerade tjurar över två år gamla (en stut är en kastrerad tjur under två år gammal). Kons fyra magar heter Våmmen, Nätmagen, Bladmagen och Löpmagen (även om bara den sista histologiskt kan kallas för en mage, de tre första är bara utbuktningar i matstrupen, för att få kallas "mage" måste organet innehålla vissa bakterier och enzym- och syraproducerande celler finnas, på kon finns dessa bara i Löpmagen). Och, ja, kon föder levande ungar, som kallas kalvar. 

Jag läste faktist nyss hela artikeln om kor på Wikipedia. Så när jag ändå håller på kan jag ju berätta att kor som inte fått några kalvar än kallas kvigor (fast det visste jag redan), och att de inte har några framtänder i överkäken. 

Nu började jag läsa om hästar istället. Jag orkar inte berätta om alla fakta det finns om hästar, det är mycket, mycket mer än om kor.  Jag tror att det är dags att avsluta dagens inlägg och äta något.

Tack och hej, leverpastej!

Hej hopp skumbanan!

Usch, skumbananer är inte ens goda. Jag föredrar colanappar och alla former av choklad (så länge det inte är nötter i), men i alla fall. Nu sitter jag här igen och kommer som utlovat (eller lovade jag verkligen det?) att kommentera på Melodifestivalens första deltävling. Dagens Ämne blir:

MELODIFESTIVALEN, DELTÄVLING 1!

Jag kan ju rada upp alla bidrag och säga min ärliga åsikt om dem allihop.

Sean Banan - Kvällen börjar illa. "Sean Den Förste Banan" är bland de hemskaste låtar jag någonsin hört, och jag har hört "Kinesiska muren" av Evert Taube, samt ett antal metal-band vars "musik" består av kulsprutor och dödsskrik. Inte bara är låten otroligt irriterande, den har även världens dummaste text och framförs av den barnsligaste personen i Melodifestivalens historia. Det är helt klart att curlingföräldrarna låtit barnen under tolv få använda telefonerna eftersom ingen med förstånd skulle rösta på något så hemsk dåligt. 

Dots - En total förändring i tempo i jämförelse med förra låten, tyvärr är inte heller denna låt särskilt bra. Den är ganska fin men också ganska tråkig. Synd. 

The Moniker - Långt ifrån lika bra som förra årets succé. Förstår att den inte ens tar sig till andra omgången.

Afro-Dite - Härlig disco a la åttiotal! Tyvärr sätter sig inte melodin på hjärnan, men den skulle varit mycket bättre i Andra Chansen än både Torsten Flink och Sean Banan.

Dead By April -  Jag inser efter många års tveksamhet inför bandet att de skulle kunna vara ett av mina favoritband! - Om de bara slängde ut killen som growlar. Jag förstår mig personligen inte alls på growling eller vad som är bra med det, men "Mystery" är den väldigt bra låt och förtjänar sin plats i Finalen!

Marie Sernholt - Trevlig låt. Inte dålig, men inte jättebra heller. Ganska tråkig text, typisk schlager. Hade platsat bättre i Andra Chansen än både Torsten Flink och Sean Banan.

Torsten Flink - Va? Är det ens en låt? Sjunger han? Va? 

Loreen - Helt klart kvällens bästa bidrag! Helt underbar låt som sätter sig i huvudet - men inte på ett jobbigt sätt. Härlig "frihetskänsla" och storslagen. Vinstchans?

Ja. Detta är då mina åsikter om bidragen. Jag kommer göra likadant med alla deltävlingar och även liveblogga på twitter (@wiiimzy) under programmet (inte för att någon kommer läsa). Vad har mer hänt idag? Jo, jag lyckades för tredje veckan i rad missa min buss på morgonen. Fast idag var det nära att jag kom i tid! Jag ramlade i en nedförsbacke med cykeln och precis när jag kom till busshållplatsen så körde bussen, och trots att jag ropade och vinkade så stannade inte busschauffören. Jag svor en liten ramsa och cyklade tillbaka hem och väntade på att nästa buss skulle gå.

Jag har idag även (för typ hundrade gången men ändå till allas förvåning) vunnit en Tysta Leken-utmaning. Trots att jag ALLTID vinner, så verkar jag ändå vara en högoddsare. Jag tror att folk inte inser att jag är mer envis än pratsam. Their loss! (om de satsar pengar) 

Jag tror även att idag är dagen jag kopplar ihop min blogg med mitt Facebook-konto! Eller, nej, det kan vänta. 

Nu är det dags att vara duktig (mygla med skolarbete)!

Tack och hej, leverpastej!

Hejsan hejsan!

Igår var det ju som sagt Melodifestivalen som började för i år. Eftersom jag satt i en bil på väg hem från ett klubbesök på andra sidan länet så misade jag festligheterna, men, don't threat! Jag kommer kolla på reprisen ikväll. Jag kan ju så länge prata om min mycket trevliga fredagskväll istället!

Jag och mina vänner tänkte att vi skulle vara tuffa och gå ut och dansa på nattklubb. Jag har varit ute flera gånger innan och vet mycket väl hur man för sig i sådana situationer. Först åkte jag hem efter skolan och pratade med mina föräldrar, byte om och klädde upp mig riktigt fint. Jag lånade busskortet av min mamma eftersom hon ändå inte behövde det (hon skulle jobba natt och tog bilen), jag tänkte att min plånbok är för stor, den får inte plats i handväskan, så jag tar ut alla kort och lösa sedlar jag har och lägger dem i en sådan där liten plastficka man har busskort eller kontokort i, som jag sedan lägger i handväskan, tillsammans med nycklar hem och mobiltelefonen. Jag åker tillbaka in till stan, träffar mina kompisar, och eftersom klockan ännu bara är nio, bestämmer vi oss för att gå och äta pizza. Vi sitter länge på pizzerian och pratar och skrattar, ungefär till klockan halv elva, då mina kompisar börjar göra sig redo och plockar fram sina ID för att ha dem lättillgängliga. Jag stirrar på dem i ungefär tre minuter medan jag inombords fördömmer min uppenbara brist på intelligens, för vad ligger inte kvar i plånboken hemma utan mitt ID-kort? Jag säger detta till mina kompisar som först inte tror mig, eftersom jag är en person som i vanliga fall skulle skämta om något sådant. Efter en stunds övertalning förstår de att jag inte skojar och försöker komma på en massa sätt jag skulle kunna komma in på klubben utan ID. Sara kommer på den lysande idén att jag ska ringa hem till pappa och få honom att ta kort på mitt ID och skicka det till mig på mobilen. Jag gör detta och min far skickar en bild på ID-kortet. Vi går till klubben och står i kö i ungefär tio minuter i femton minusgrader. När vi kommer fram till vakten så känner jag varken mina tår, lår, fingrar eller min näsa och förklarar situationen för honom. Han ser faktiskt ut att ge med sig, men sedan kommer en annan vakt och säger att jag absolut inte kommer in utan leg, jag får då skamsen gå ur kön och gå till min mammas jobb där jag sitter tills första bussen går hem klockan kvart över tolv. 

Vad är då sensmoralen av denna historia? Jo: De släpper som tur är inte in några fjortisar. 

Men allvarligt, det är faktiskt bra att de håller på reglerna. Det ger jag dem cred för.

Nu till något helt annat: SEAN BANAN

Ew. Jag tror nog allvarligt att han är det sämsta som hänt Sverige sedan hungersnöden och utvandringen på 1800-talet. Han förtjänar inte ens ett utbrott här. Så jag kommer inte prata om honom. 

Istället kan jag prata om: KYLAN

För det är ganska kallt i Sverige just nu. Jag såg på vädret i fredags och fick nästan hjärtattack när jag såg att det i Jämtland hotades om FYRTIO minus. Helt otroligt. Det skulle vara intressant att prova hur det är när det är så kallt. Jag tror det kallaste jag någonsin varit med om är -20. Jaha, säger ni, då bor hon inte i Norrland. Och där har ni rätt, jag bor i södra Sverige där tågen inte fungerar och alla är superstressade över ingeting. Jag skulle gärna bo i Norrland däremot. Allt verkat så chill där. Om något händer så säger alla bara: *det där ljudet som blir när man suger in luft i munnen som alla gör när de ska imitera norrlänningar* (norrlänningar använder detta mycket har jag märkt, speciellt ishockeyspelare i intervjuer). Ja. Jag vill flytta till Norrland. Jag ska nog gå på universitetet i Umeå, och inte bara för att alla i Swedish Meal Time studerar där. 

Och om ni någonsin klagar på kylan, tänk såhär: "Det är i alla fall inte lika illa som i Ukraina."

Jag tycker synd om alla dem i östeuropa som så hemska problem med kylan och snön. 

Det var nog bra som slutord. Nu ska jag ta och äta lite frukost och kolla om Melodifestivalen ligger på SVT Play.

Tack och hej, leverpastej (fast jag kommer not äta rostat bröd med marmelad till frukost)!

Hej och hallå!

Jag skrev nyss ett jättelångt inlägg, men sen när jag skulle publicera det så ville inte nätverket jobba med mig. Hela mitt asgrymma inlägg försvann in i glömskan, men jag ska försöka återskapa det så gott det går. 

Jag är hemma och sjuk idag också, eller jag åkte snarare hem efter en timme i skolan eftersom jag gjort det jag var tvungen att vara där för. Jag lämnade in min Teateruppsats och behöver nu aldrig tänka på den igen! Sedan gick jag hem och sitter nu här och skriver om ett inlägg som handlade om Glee och MTV. Jag ska därför berätta om gårdagens avsnitt av Glee. Det var jättebra. De gjorde covers på Michael Jackson-låtar och det var bättre än väntat. Man kan ju tänka sig att covers på MJ's låtar skulle vara dåliga, eftersom han var en så sjukt grym sångare, likadant som att det är omöjligt att göra bra covers på Elvis och Queen. Men de lyckades riktigt bra faktiskt, speciellt med "Smooth Criminal" och "Bad". Det var riktigt bra covers faktiskt. 

 Jag sitter just nu och tittar på MTV HD. "En riktig skräpkanal" tänker ni, och ni har helt rätt! MTV är verkligen en skräpkanal nu för tiden. Då är det en himla tur att man har MTV HD. Föreställ er hur MTV var på åttiotalet. Bara musikvideor, inga "smsa ditt och din partners namn för att se om ni passar ihop" som täcker halva bilden, inga gravida tonårsmammor, inga konstiga datingprogram, ingen reklam och inga realityserier från New Jersey. Kan ni se det framför er? Bra. Föreställ er nu det i HD och med dagens videor och livekonserter. Pretty awesome, right? Det är MTV HD for you. Helt grymt awesome kanal. 

Så, nu kurrar magen rejält mycket. Dags att faktiskt laga lunch och äta den. 

Tack och hej, biffar med fetaost! (det är vad jag tänker äta)