Hej!

Jag sitter för närvarande och tittar på Sverige-Tjeckien i kvartsfinal i Hockey VM. Alldeles nyss gjorde Zetterberg 2-3 och nu är perioden slut.

Jihde gjorde en jämförelse mellan Zäta och Zlatan och jag och pappa skrattade lite åt tanken på Zlatan på skridskor. Det skulle vara så knäppt. Man är ju jättevan att se honom på en stor gräsplan i fotbollskläder. Tänk er Zlatan i full hockeymundering! Är det inte helt bisarrt?! Jo. Jättekonstigt faktiskt. Men jag antar det skulle vara konstigt att se Zäta spela fotboll också.

Är det inte lite så, att om man är van att se en person eller en sak i en viss situation så är det jättekonstigt att se dem i en annan. Typ som att se alla idrottsstjärnor på idrottsgalan. Man är van att se dem helt svettiga i gulblåa kläder. Sedan går de plötsligt omkring i fina kostymer och klänningar. Jättebisarrt. Lite som att se lärare utanför skolan.

Men nu ska vi inte snacka om bisarra saker utan om Tjeckiens numerära överläge som pågår just nu. Jag är aningen rädd. Fast 3-3 är ganska härligt. Men 5-3 hade känts lite bättre. Usch, vad hockey är läskigt ändå. Speciellt när det är ett VM…

In other news: Jag hade idag mitt näst sista exam! Det var i biologi, och eftersom jag redan är underkänd i biologi och inte kan göra så mycket åt det så var jag inte helt fokuserad på provet. Jag kan ha skrivit ett litet brev till examinatorn och förklarat min situation och att jag tittade på Star Wars istället för att plugga. Dessutom kanske jag kan ha ritat Death Star göra så Alderaan exploderar på en av svarssidorna. Dessutom kan jag ha svarat midiclorians som svar på vad som finns i våra celler. Dessutom kanske jag även råkade rita en Dalek (de onda maskinerna i Doctor Who) någonstans också. Men jag tror det kommer gå jättebra på nästa biologiprov också! Det är imorgon. Jag känner att jag bryr mig så sjukt mycket om skolan just nu!

Men nu vill jag berätta om hur jag blev jättejättearg innan idag och ville strypa en busschaufför.

Som många människor vet så är det Kristihimmelfärdsdag idag. Det är en så kallad ”Röd Dag” i våra svenska kalendrar (det är även Norges nationaldag idag, hoppas ni alla gick runt och kände er riktigt glada över att Norge blev fria från Danmark denna dag för 198 år sedan)

Nä… Nu gjorde Tjeckien mål med bara 29 sekunder kvar, nu blev jag deppig och får fortsätta min historia en annan dag och börja heja på Slovakien i VM.

Nä… Jag tänker inte ens skriva en avslutningshälsning…

Hej där kött och blåbär!

Ew. Det där kommer jag aldrig säga igen. Sämsta repliken någonsin. Påminn mig om att jag inte får säga så igen. Någonsin.

Världen är trevlig, det finns inte mycket att klaga på. Jo, det finns ett par saker. I torsdags när jag tänkte vara tuff och lägga upp ett inlägg som jag skrev mycket omsorgsfullt och bra, så ville inte bloggplatsen vara min kompis, lite likt hur växellådan aldrig vill bli min kompis heller. Jag hade skrivit om hur sjukt awesome Vi Unga är, och gjorde jättemycket reklam för organisationen. Nu får jag vänta med den reklamen, eftersom jag har andra viktiga saker att ta upp i detta inlägg. Det viktigaste jag ska ta upp idag är:

ONE DIRECTION

Ja, jag vet. Det är hemskt och jag förstår inte varför eller hur jag har börjat stå ut med dem (Jo, det förstår jag visst. Jag är en fjortis, fjortisar älskar saker som One Direction och Eric Saade och Jedward och Danny Saucedo) och till och med nästan gillar dem. Jag har väl plötsligt fått bakslag i hjärnan (fast det hade jag väl alltid?) och de fem sjungande sparvarna tog tillfället i akt att invadera mitt sinne. Men det är nog inte alls så. Sanningen ligger i att jag är en mycket aktiv användare på Wattpad, vilket är en sajt för alla som själva skriver egna berättelser (jag har inte lagt upp någonting eget ännu, jag håller på att jobba på en berättelse som jag vill lägga upp) att dela med sig av dem så alla kan läsa. Fanfiction-sektionen innehåller (just nu) nästan bara fanfiction om tjejer som blir ihop med Harry, Louis, Liam, Niall eller Zayn (medlemmarna i One Direction, för er som är vuxna nog att inte ha en aning om vilka det är) (när Breaking Dawn part 1 kom ut var det nästan bara Twilight fanfics och likadant med Harry Potter (HP är mina favoriter)), men det finns även mycket intressantare fanfictions om hur medlemmarna blir kära i varandra (folk som har koll på mig och min blogg vet att jag redan shippar (shippa= anser att två personer borde vara ett par) Daric Saucaade jättehårt) och eftersom jag är lite kändisobsessed just nu och även lite obsessed av att shippa konstiga kombinationer så har jag läst ett par One Direction fanfics där Harry och Louis får känslor för varandra. Eftersom de där fanficsen var sjukt gulliga så har jag börjat tycka om One Direction. Dessutom har de ett par bra låtar också, men det är inte viktigt.

Så vad mer kan jag säga om One Direction? Inte mycket. Men har dampat lite på Tumblr över dem. Då går jag raskt över till ett nytt och spännande ämne:

MINA TVÅ SENASTE HELGER

Som hade mycket att göra med Vi Unga. Jag var förra helgen på ordförandeträff i Ljusdal, som vad jag än sagt i tidigare inlägg inte alls ligger i Dalarna utan i Hälsingland och därmed i Norrland (ja, det var snö där, i MAJ), där jag diskuterade Vi Ungas framtid med glada människor och sov i en hiss (det verkade som en bra idé just då, på morgonen hade jag ont i nacken och knäna eftersom jag inte kunde ligga raklång) och spelade pingis till klockan halv fyra på morgonen (jag var bäst på pingis! Verkade aldrig åka ut! Nästan lika grym som jag var på monopol!). Det var en mycket trevlig helg (förutom snön)!

Denna helgen var jag i Ormesberga. ”Var ligger det?” Undrar Ni. Ja, det är då en bra fråga. Det vet knappt jag heller. Jo, det vet jag. Det ligger i Småland, i skogen (ja, jag vet att hela Småland består av skog, jag bor här).

Det var ännu ett Vi Unga-arrangemang, men på föreningsnivå istället för förbundsnivå. Vi sov i tält, hade Klass 1-varning och frös som giraffer på Antarktis. Men det var en rolig helg! Jag ägde sönder på paintball och dog bara tre gånger av femton (en kula fick jag rakt på kinden och ser ut som om Hulken blev arg på mig, men det är det värt!) Jag ägde även sönder på att vara sjukt awesome i allmänhet och att få folk att tro att jag är en snäll och ansvarstagande person (vilket jag inte är alls, moahahaha). Men jag skaffade nya vänner och var lite väl entusiastisk på ”plocka upp äpplet ur vattenspannen” och ”hitta sockerbiten i mjölet” och såg ut om en snortare som tagit världens överdos i hela huvudet (mjöl fungerar jättebra som torrschampo btw, om någon ville veta) men det var jättekuligt och jag tror jag inte var den enda som tyckte det.

Klart slut, varulvstjut!

Hej alla vänner och er jag inte känner!

(Men inte de som jag känner och inte är mina vänner, ni får ingen hälsning! :P)

Hahaha. Nu är det maj och sånt roligt! Iochförsig (hur i hela fridens namn skriver man det ordet/uttrycket?!?) var det maj redan i tisdags när och igår, när jag skrev sist, men då nämndes det inte, eftersom jag typ hade viktigare saker att säga (nej, det hade jag inte). I alla fall så är det årets femte månad, vilket betyder att den svenska sommaren börjar (i alla fall här nere i söder, i Norrland såg jag att det skulle snöa i helgen) och alla är överlyckliga! Nej, nu ljög jag. Alla är inte alls överlyckliga. Jag har ett gäng allergiker-kompisar som klagar på pollen och sånt konstigt. Jag vet inte vad de snackar om. Pollen har aldrig irriterat mina luftvägar, bara mina ögon när de lägger ett lager frömjöl på en snygg, nytvättad bil så den ändrar färg från silver till gul. Men, som sagt. Nu har vi ju tänkt även på de i samhället med problem och visat vår respekt till dem och lidit lite med dem i deras åkomma. Därför kan vi helt ostraffat kritisera människor utan dåligt samvete! 

Nej, det kan vi inte. För jag tror jag lovade någon gång i mitt allra första inlägg att jag aldrig skulle skriva elaka saker om folk. Därför sparar jag min irritation över bussar och rullatorer till en annan gång och pratar istället om mitt resultat på Högskoleprovet. Jag fick 1.3 poöng, vilket jag inte tycker är så illa, men inte i närheten av Fannys 1.7 (Grattis!!). Så. Då har jag berättat det, inte så mycket att bry sig om. 

In other news... Jag gillar att säga det. Jag ska nog använda den meningen fler gånger. I alla fall. Jag satt igår ute på taket och åt glass. Idag satt jag på taket och åt kalla revben. Imorgon tror jag jag ska sitta på taket och äta kräftor. Nej, det får jag vänta med tills på tisdag. Imorgon ska jag ju spendera halva dagen på diverse tåg. Jag ska nämnligen på ordförandeträff i Ljusdal med Vi Unga. "Ljusdal?" säger ni, "Var ligger det?" och det är en mycket bra fråga! Ljusdal är ett samhälle (eller är det en stad? eller en by?) i Dalarna, och det tar cirka 8 timmar att åka dit från de mer civiliserade delarna av Sverige. "Dalarna?" säger ni, "Var ligger det?" och då ber jag er ta en geografilektion och lära er alla Sveriges landskap utantill. 

Men nu missar jag ju poängen! Jag hade ju skrivit inledningen så att jag skulle kunna snacka om hur jag anser att mars borde vara den första månaden på året, men glömde bort det och började snacka om andra oviktiga(re) saker! Aja, jag får ta den där diskussionen en annan gång. Nu är det dags att packa och plugga.

Klart slut, varulvstjut!

P.S Kommer ni ihåg hur jag skrev att jag skulle skriva om fotboll för ett par inlägg sedan? Nej? Okej, bra. Då var det inget.

Tjenare, tjenare *norrländsk dialekt*!

Hoppas livet är underbart för folk i det underbara vädret (det är underbart väder i Småland), och att ni alla tar i beaktning att det är Harry Potterdagen idag. Nej, det är inte hans födelsedag, den är i Juli, men idag är dagen han besegrade Voldemort år 1998. Det är en viktig dag för alla mugglare i världen. Om Potter inte vunnit den sista fighten så hade de blivit förslavade och dödade av Dödsätare. Men nu ska vi inte gå in så mycket mer på det. Vi ska prata om viktigare saker (hahahahaha there is no such thing...).

LIVETS MENING

Hahahahahahahaha. Nä, det ska jag inte snacka om. Jag vet livets mening, men jag tror den är så uppenbar att alla vet det. Jag ska istället babbla på som jag brukar göra, och komma på vad jag ska skriva efterhand. Just nu sitter jag i min säng och äter jordnötter. Jordnötter är intressanta. De är så konstiga. Alla tror de är nötter och skrattar åt texten på paketen som säger "kan innehålla spår av nötter" , när de i själva verket är ätror. På engelska har de i alla fall lyckats få ihop namnet på ett bra sätt (peanut är en direktöversättning av ärtnöt), vilket den person som gav växten sitt svenska namn inte förstod, och alltså kallade dem jordnötter. Smart gjort. Det finns många saker man undrar lite över.

En sak jag brukar tänka på är ifall man kunde korsa svampar med djur. Kan du tänka dig typ en hamster med en kantarell på ryggen? Skulle inte det vara en mycket intressant kombination? Eller typ en hund med ett gäng flugsvampar på magen? Är det bara jag som tänker på sådana saker? Hmmm... Det kanske det är.

Jag och min kära vän Mickis bytte ut texten till Ai Se Eu Te Pego idag. Vi sjöng den med olika innehåll. Det var mest random ord från växtriket, men även en ren smög sig in i en refräng. En mycket underhållande kvart utanför McDonalds i solen. Mossa, mossa, gräslök, vitlök, rödlök! Granar, tallar, björkar, ekar, bokar! Äpplen, päron, kiwi, nektariner! Ja, vi ska göra en video och lägga upp nån gång i framtiden. 

Jag kan även säga att min lilla mamma varit med i tv idag. Hon tycker det är jättehäftigt. Det var lite roligt att se henne på Smålandsnytt faktist. Men det viktigaste som hänt idag:

English A2 HL Paper 1. 

Jag hade det första Final Examet (säger man så? Ja, nu gör man det) i morse, nästa är imorgon. Nu ska jag gå och plugga till det (vilket betyder att jag kommer titta på Glee och sedan spamma Tumblr)!

Klart slut, varulvstjut!

Tjabba, tjena, hallå! (vi säger så)

Nu har det gått tre dagar sedan jag såg Avengers på premiären, och har äntligen kommit över det och lugnat ner mig (i alla fall så lugnt jag kan bli under omständigheterna). Jag tänker alltså skriva en liten recension på filmen och ge den betyg, och säga ifall ni borde se den eller inte. Dagens ämne blir då (ganska logiskt) :

AVENGERS

(innan jag börjar vill jag bara säga att jag ej är en äkta nörd, har ej läst Marvels serietidningar, så har bara filmerna att utgå ifrån)

Filmen börjar spännande, fortsätter bra och avslutas i total asgrymhet med en slutscen som bäddar för en uppföljare (när, när, när?!?!). Men det är bara att titta på rollistan så fattar man att det kommer bli awesome. Hur kan det gå fel när Ironman, Nick Fury, Captain America, The Hulk, Thor och Loki är inblandade? Jag lovar: Detta blir årets film! (vänta lite... The Hobbit kommer i december... Hmmm, de får dela första plats) Ingenting känns mäktigare än när Thor och Ironman slåss i skogen och Captain America måste avbryta dem. Alla superhjältar är astuffa,och man älskar dem allihop, vilket gör att man vrider sig i plågor när de är elaka mot varandra.

Förutom att vara en asgrym film rent innehållsmässigt så är det även en sjukt snygg film (och jag snackar inte om Chris Evans muskler). Effekterna är grymma och snyggt gjorda. 3D effekterna är inbäddade på ett bra sätt, som snarare skapar ett djup i bilden än skickar ut saker i ansiktet på en, så det blir aldrig obehagligt eller svårt att se på (vilket det ofta blir när man är på 3D bio). Jag måste säga att denna filmen är nära på att slänga ner Titanic från förstaplatsen på listan över bästa filmer jag någonsin sett (men lyckas inte ta sig förbi den, och inte heller förbi Lord of the Rings-triologin), den är så sjukt otroligt grym. Men innan man ser Avengers måste man först ha sett Thor, Ironman, Ironman 2, Captain America och kanske även Hulkfilmerna (fast det har inte jag gjort, för jag aldrig tyckt Hulken var intressant)

Betyg på filmen: 12/10 (tolv av tio möjliga poäng) Poängskalan räckte inte till.

Om ni inte har sett den: Gå och se den innan Hulken äter upp era strumpor! 

Om ni har sett den: Gå och se den igen! 

Nu går vi då över till mina små funderingar över filmen, samma tankar som jag tror många har. 

Filmens stora fight sker i Manhattan. Var bor Spiderman? Manhattan. Var bor Fantastic Four? Manhattan. Varför hjälper de inte sina fellow superhjältar i deras time of need? "De är ju andra karaktärer från andra serier, det är klart de inte är där när Avengers slåss." tänker den olärde. FEL! säger jag och Sheldon Cooper. Fantastic Four, Spiderman och Avengers tillhör alla samma bolag: Marvel, och lever i samma universum. Varför är då inte Fantastic Four där och hjälper Spiderman när han har problem med Venom, Sandman och New Goblin på samma gång? (observera att jag nu endast snackar om filmerna) Visst att de kanske inte måste känna Spiderman och hjälpa honom som person, men i alla fall försöka göra något åt skurken som rånar banker/dödar folk/tar gisslan de också! Kanske ser de på någon monitor att "Ojdå! Nu håller Dr Octopus på att bygga en reaktor som kommer förstöra hela staden, men det är lugnt, för lilla Spiderman är på väg dit. Det kommer han säkert klara av. Vi är forskare allihopa och har mer koll än honom, och vi är äldre än honom, men det är lugnt! Han fixar det säkert!" Och nu, i Avengers, när New York blir invaderat av Loke och hans utomjordiska armé, så är de inte i närheten att hjälpa till. Okej, Spiderman kanske hade lektion eller nått, eller så var han upptagen med att få sjukt grymma bilder av händelsen som han kunde sälja till The Daily Bugle. Det är jag ganska okej med. Men Fantastic Four? Vad hade ni för er som var så vansinnigt mycket viktigare än att rädda er hemstad (kan jag tillägga att ingen av Avengers medlemmar kommer från New York?)? Var ni ute i rymden och skaffade krafter så hade jag förstått er. Men jag betvivlar att det var så. "De kan ju inte vara med i Avengers-teamet, eftersom Human Torch och Captain American är samma kille." säger någon. Sant. Chris Evans spelar både Human Torch och Captain America. Det är nog det största problemet. Hur tänkte Marvel nu? Ja. Han är en bra skådespelare och gör båda rollerna mycket bra. Men, men, men... Nu kan ju aldrig Fantastic Four träffa Avengers, och gå med i deras värld, för alla skulle tycka: "Är det inte konstigt att Captain America (som är typ 90 år gammal btw) ser exakt likadan ut som Torch (fast med mer muskler och mindre eld)." För även om man stryker Captain America och säger att han dog eller nått så skulle ju fortfarande de andra i Avengers veta hur han såg ut, och tycka det var konstigt. Om det nu inte visar sig att Steve Rodgers (Captain America) är farfar eller morfar eller nått till Sue och Johnny Storm (Invisible Girl och Human Torch). Vilket hade varit slightly creepy men även ganska roligt. 

Men jag hörde någonstans att man ville göra en nystart på Fantastic Four, likadant som man gjort på Spiderman, och alltså ha nya skådespelare i alla roller. Jag hoppas inte det händer, för jag börjar bli trött på remakes av filmer, och gillar inte riktigt att skådespelare byts ut (ett av de största problemen med Batman enligt mig). 

Oj. Nu har jag verkligen gått över min word count! Jag hade visst mycket att säga angående denna underbara film. Men nu är det dags att säga adjö och börja obsessa över nästa Marvel-film: The Amazing Spiderman (som är en remake... men ändå). 

Klart slut, Hulkentjut!

Hej alla glada! (och ni som är sura också, jag vill ju inte diskriminera någon!)

Nu var det verkligen länge sedan jag sist skrev något här på min lilla blogg. "Varför är hon tillbaka? Vi hade det ju så lugnt och skönt utan henne!" tänker ni. Jag förstår er och håller lite med. Det här med bloggande är ju ganska dumt egentligen. Det fyller egentligen ingen riktig funktion. Det är bara ett sätt att visa hur självupptagen man är och ett patetiskt försök att finna acceptans i vårt hysteriska samhälle. Men jag säger: Screw that! Jag får väl vara en patetisk fjortis som söker någon som bryr sig om alla ointressanta saker hon skriver. Haha, vilken knäppis jag är. Vad ska jag då prata om idag? "Kom till poängen någon gång." tänker ni. Haha! Joke's on you! Jag har ingen poäng! Jag bara babblar på tills någon stoppar mig, och eftersom jag är ensam hemma just nu så kan ingen stoppa mig! Förutom min mage... Jag har inte ätit på sex timmar, börjar bli smått hungrig. 

Men helt totalt allvarligt. Jag har verkligen inget att säga idag. Jag skulle ju kunna göra e jättelång redogörelse för allt jag gjort sedan jag sist skrev ett inlägg, typ att jag var på Eric Saades konsert i Växjö och att den var riktigt bra (tro inte på vad Mixis säger, hon sa till mig att hon inte hatade det), och att man blir lycklig av att se hur roligt han verkar ha på scenen. Jag skulle kunna berätta om hur grym jag var på Högskoleprovet (1,3 poäng) och hur mycket jag inte kommer ihåg hur kul jag hade på kvällen efter det. Jag skulle kunna berätta att jag blivit vald till Andra Vice Ordförande för Kronköpinge Distrikt och om hur roligt det var på vårlägret. Jag kunde även skriva om hur jag pluggar inför Final Exams (helt sjukt totalt mycket) eller om hur jag börjat titta på The Big Bang Theory och älskar den serien. Jag skulle kunna berätta hur mycket kul jag hade i helgen i Karlskrona med nya DS för Kronköpinge och hur kul det var att träffa nya människor där! Vi var på Boda Borg och mitt lag var sjukt totalt grymmast (fast kanske inte...(fast jo, vi var asgrymma)). 

Nej, istället för att prata om dessa grymma sakerna så ska jag prata om saker som inte handlar så mycket om mig (även om det antagligen kommer handla om mig eftersom jag är så självupptagen). Nej, men nu när jag ska börja skriva jätteviktiga saker så vinner min hunger över mig. I nästa inlägg kommer jag diskutera fotboll (ja, helt sant! Jag kommer prata om FOTBOLL!!) så missa inte det!

Klart slut, varulvstjut!

P.S Det kommer även massa kommentarer på Eurovision Song Contest och alla länders bidrag i framtiden. Det kommer bli AWESOME!! D.S

CHACHA BLOGGEN!!

Ew, verkligen. Det där lät hemskt. Säg till om jag någonsin säger så igen, och nyp mig gärna i armen i så fall. 

Nu sitter jag ju här igen, och skriver, som en liten självupptagen fjortis. Men det är ganska kul att skriva såhär när andan faller på (eller snarare, när jag har ganska jättemycket tråkigt). Idag är det onsdag. Japp, det är det. Och nästa vecka är det påsklov. YAY! PÅSKLOV! Vilket betyder att vi måste plugga, plugga, plugga. För sedan är det uppladdning inför proven. Åh, detta kommer bli kul! Men innan proven, och innan vi får lov för att plugga (ja, det är sant, vi i IB får lov för att kunna plugga, helt sjukt, jag vet) så är det en viktig händelse som inträffar. Låt mig berätta vad det är. AMAJGAAAD ERIC SAADE I VÄXJÖ AMAJGAAD JAG SKA GÅ DIT!!! Ursäkta mitt fjortisbeteende. Men, som sagt, jag och min vän Camilla ska gå på Eric Saades konsert i Växjö den 11 april. Det kommer bli jättekul. 

Slut på snack om Eric Saade (och jag hade knappt börjat!). Nu ska vi istället prata om andra kuliga saker. Som typ mat. Jag är ganska hungrig, och vi pratade om revben på biologin, vilket gjorde att jag blev supersuger på att äta revben. Revben är nog bland det godaste som finns. Det borde ligga med på min Chart of Awesomeness. På tal om min Chart of Awesomeness så har jag inte jobbat på den på sista tiden. Det går lite illa med skrivandet. Men jag har ju haft viktigare saker för mig, som att obsessa över tv-serier, kändisar och planera läger för barn. Det har varit några uppsatser att skriva också, och de är jättebra skrivna (eller inte). Men jag lovar att jag jobbar på det. 

Men nu är det nog dags att avsluta, jag kom på att jag inte har något jätteviktigt att säga (har jag någonsin det?) så jag tar och avslutar nu (sitter även på en biologilektion, det kanske är bäst att pay some attention).

Tack och hej, leverpastej!

Hej världen!

Här kommer min review av gårdagens föreställning av High School Musical i Katedralskolans Aula, framfört av Katedralskolans estetiska program. 

Jag behöver nog bara ett ord för att beskriva musikalen: Asgrym. 

Musikalen är bra uppbyggd, med bra scenery. Skådespelarna är duktiga, bandet är duktiga, dansarna är duktiga, ljud och ljus är snyggt skött och de som byggt kulisser har gjort ett bra jobb. Jag älskar hela showen, och gick faktist och såg den två gånger igår, där det var en skillnad i åldrar på publikerna. På första föreställningen under dagen, var det egentligen bara elever från mellan- och högstadien runt om i Växjö, men jag smög in ändå och satt i en trappa, och andra föreställningen, på kvällen var det folk i min ålder och äldre där. Man märkte åldersskillnaden genom att lyssna på när publiken skrattade. Den yngre publiken skrattade mer åt de fysiska skämten och åt när karaktärerna skadade sig, medan den äldre publiken skrattade mer åt de talade skämten som anspelade på karaktärernas egenskaper och intelligens. Den yngre publiken var även mer högljud med mer hejarop när Troy och Gabriella kysstes. 

Men tillbaka till showen. Eftersom musikalen är en adaption av en 90 minuters film (96, för att vara mer exakt) så måste en del scener plockas bort eller göras om, för att underlätta scenbyten. Även roller måste tas bort och läggas till, för att bara få med det som är avgörande för handlingen, och eftersom High School Musical är en amerikansk film, med många amerikanska internskämt och koncept vi i Sverige inte förstår (eller i alla fall de flesta av oss), så måste även sådana saker ändras. Jag märkte även att karaktären Ryan (den elaka Sharpays tvillingbror) var mycket snällare och mer hjälpsam i slutet av musikalen än vad han är i filmen, och att Sharpay var djupare i musikalen, hon förklarade varför hon inte ville att Troy och Gabriella skulle ta över hennes plats som stjärna i dramaklubben, för hon insåg att hon inte var en bra person och att ingen skulle gilla henne om hon var sig själv. Jag gillade dessa ändringar, dels för att jag är ett stort fan av Sharpay och Ryan, men även för att det gav ett djup som inte finns i filmen. I filmen är Sharpay elak och självisk genom hela filmen, tills i slutet när hon utan förklaring är bästa vän med Gabriella, som hon hatade genom hela filmen och saboterade för. 

Men mina två favoritkaraktärer i musikalen är nog Miss Darbus (den galna dramaläraren) och Ryan. Det är en kille som spelar Miss Darbus, men det kan man knappt tro om man inte läst programmet. Han spelar en väldigt övertygande kvinnlig roll och överdriver inte kvinnligheten, utan Miss Darbus överdramatiska gester och språk. Älskar även Ryans överdramatiskhet (många av de andra skådespelarna är inte lika tydliga i sitt kroppsspråk, och anpassar sig inte riktigt till att vara på en scen, där man måste vara mer tydlig än när man spelar in en film) och hans djurimitation av en mask. 

När vi kommer till musiken trodde jag att det skulle bli jättekonstigt och jättefult att de var översatta till svenska, men den översättningen stör mig inte alls, förutom att man inte har lärt sig texterna och inte kan sjunga med. Fast att sitta i publiken och sjunga med kanske är lite konstigt (inte för att jag brydde mig, jag, Hanna, Emelie och Jenny sjöng lite ändå). Rent tekniskt så är det en grym show. Jag gillar hur de tagit vara på utrymmet, inte bara scenen utan att även använda resten av aulan som en del av scenen, med skådespelare som beträder scenen genom samma ingång publiken använde för att komma in, och statister i publiken, vilket rycker in publiken i handlingen och får en att känna sig delaktig. Tycker även att scenen då tre tävlingar utspelar sig samtidigt är mycket bra gjord. Kemitävlingen, slutaudition till musikalen och basketslutspelet sker alla samtidigt på samma scen, med avbrott i vilken som har repliker och vilka som är sotto voce.

Så för att sammanfatta High School Musical i ett ord: Asgrymhet. Det enda man saknar är Zac Efron och Ashley Tisdale (shit vad jag tycker om dem!). Lyckan hade ju varit gjord om de kom fram i slutet och dansade lite, men allt kan man ju inte få här i världen. Om du inte sett den, gå och se den! Om du har sett den, gå och se den igen! (Även om den nu bara spelas i tre dagar till)

Tack och hej, leverpastej. Go Wildcats!