Hej Sverige (och alla andra länder också, antar jag)!

Jag tycker det är dags för mig att diskutera Eurovision Song Contest. Ni som följer mig på Twitter har nog märkt vad jag tycker om allt i allmänhet och även kommit fram till att jag är mentalt instabil. 

Jag är mycket imponerad av showen och sitter på nålar och biter på naglarna och tönt-fnittrar åt allt som har med Sverige att göra. Älskar Lynda från EBU ("What? We're in DENMARK?!") och freakade till och med över Darin igår (vad hände med min hata-darin-klubb?). Men jag är mest spänd över Eric Saade imorgon i finalen, och ber på mina bara och sönderbrända knän till BBC att de inte är totala glädjedödare och faktiskt visar mellanakterna, vilket de inte gjorde i tisdags (kan inte uttala mig om igår, jag tittade på SVTPlay och var en timma efter i programmet). Jag hoppas för BBC's skull att de förbättrar sig inför imorgon, för jag vill se Eric Saade skämma ut Sverige i green room. 

Har förresten friat till Finland och hoppas att Danmark vinner (så EBU inte behöver åka så långt, det är bara att ta tåget).

Men det är mer saker som hänt i mitt liv, fast egentligen inte. Förra veckan på Liberation Day (dagen då Tyskland gav upp sin ockupation av ön) lyckades jag ta mig till Elizabeth Castle med Eilidh. Det var riktigt fint där, och "båten" som tog oss ut till ön var supergullig. En soldat visade hur en musköt fungerade och demostrerade hur man slogs på den tiden. Det var visst bäst att skjuta folk i magen för då gick kulan rakt igenom och genom ännu fler fiender som stod bakom. Mycket intressant. 

Jag har även flagat lite, och kände mig som en orm när jag började dra loss skinn från vänstra låret. Har förhoppningsvis lärt mig av mitt misstag och kommer inte göra om det igen (fast om jag känner migsjälv så kommer jag bränna mig minst två gånger till i sommar). 

Jag firade förresten ettårig hjärntvättning in i One Direction's fanclub i måndags. Helt hemskt att tänka på, och jag kom på att allt är Danny Saucedos fel. Så jag slutar oroa mig och kastar mig istället desperat in på ticketmaster och skaffar biljetter till deras turné år 2014 i London (för vem vet ifall de kommer till Sverige eller Danmark denna gången, och jag vill se dem på Wembley). Vill uttrycka mitt ogillande av deras management-firma förresten. De har jobbat non-stop i tre år och åkt runt över hela världen med konstant press från alla håll och kanter och folk som drar i dem. Jag tycker synd om dem och tycker att de borde få i alla fall ett halvår ledigt. Ta det lugnt, spendera tid med sina familjer, chilla. Men det är ju bara min åsikt och ingen lyssnar ju på mig. Det är viktigare att Modest! kan mjölka ur så mycket pengar som möjligt ur fem killar som kommer vara ointressanta om tre år, än att de fem killarna mår bra.

Nog talat om saker som gör mig arg. Jag drog fram resväskorna i måndags och har börjat packa.

6 dagar tills jag är i Sverige (sju, om man räknar Skåne som eget land)

Klart slut, varulvstjut!