Oj. Kan vi bara ta och begrunda rubriken lite. 

Jag har varit på ön i sammanlagt etthundraen dagar. Det är lika många som antalet dalmatiner i en känd Disney-film från 1961 (och en inte riktigt lika känd roman från 1956). 

Det är jättemånga! Okej, det finns folk som varit på ön längre än vad jag har, men ändå. För mig är det ett stort steg. Jag känner mig uppvuxen och gammal.

Jag hade en existensiell kris för några veckor sedan när jag och Felicia satt och åt pannkakor på ett café. Jag insåg att jag i år fyller 20 år, vilket betyder att min gratis tandvård är försvunnen, jag får inte längre åka på halv biljett i Länstrafiken Kronoberg, jag får däremot handla på Systemet och jag är närmre  en fyrtioårskris än min födelse. Medellivslänged för kvinnor i Sverige är 83.63 år, vilket i stort sett betyder att jag levt nästan en fjärdedel av mitt liv. En fjärdedel är 25 %! Det är mer än procenttalet platser Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet har tillsammans i Riksdagen! Jag vet att jag känner många människor som är äldre än vad jag är som bara "Höhöhö, du är bara 19 du vet inte vad du pratar om. Larvigt att ha åldersnoja när man inte ens tagit lån på huset än." Var tyst, okej? Jag får ha en kris om jag vill, och säg inte att mina åsikter är mindre värda för jag är yngre, okej? Bra. Men det känns som om mitt liv skenar iväg, och jag har ingen riktig kontroll på det just nu. Åh, vad deppig jag låter, men jag är faktist ganska melankolisk över tanken på att bli äldre. Jag tycker jag har det bra som jag är. Jag gillar att vara tonåring. Jag har inte varit en sådan sär irriterande tonåringsom är ute och festar och dricker utköpt alkohol hela helgerna, utan en snäll tonåring med fester där standarddrickan var Coca Cola, med tacos och marrängswiss på menyn. Jag saknar detta lite. Eller ganska mycket. Det var mysigt att sitta hela natten på min altan och hitta på dumheter med mina högstadievänner. "Familjen" Haha. Oj, nu sitter jag här och blir nostalgisk. Låt oss prata om något annat.

Jag är ju duktig och går på gym och sådant nu för tiden, så min kära vän Uran lyckades dra med mig på spinning igår, fast själv dök hon inte upp, jag kände mig lite lurad först, men sedan kände jag ingenting förutom smärta. Jag kan ju lätt säga att spinning inte är något för mig och jag håller mig till crosstrainern, löpbandet och roddmaskinen. Emma och Uran får ha det så roligt i det läskiga lilla rummet som ger mig klaustrofobiska tankar. 

Våren är förresten här! Solen skiner, det är varmt nog att gå utan jacka och påskliljorna blommar. Jag gillar våren och hatten används. Jag saknar min samling solglasögon, men jag har två par och får hoppas att resten av dem kommer med i en väska från Sverige. 

Men det viktigaste: 

TA TAG I ERA LIV OCH RÖSTA PÅ ETT BRA BIDRAG I MELODIFESTIVALEN. JAG VILL INTE SKÄMMAS ÖVER MITT LAND, OKEJ?!

Vi ska se på finalen hos Uran på lördag (yay! Jag behöver inte vara ensam för en gång skull!). Schlagerdrottningen Mimmi kommer sitta på nålar och vara jätteirriterande. Jag kommer ihåg hur jobbig jag måste varit förra året, hemma hos Mickis och allt. Haha. Åh, vilka idéer jag hade. 

Jag kan ju säga till er som bryr er att jag skulle röstat på Ravaillacz. Om de vinner kommer jag vara överlycklig och jätteglad, men jag tror att Ulrik Munther kommer vinna. Han har det magiska startnumret 32, det är en bra låt, och han är inte Danny, så han kan ju inte komma tvåa. 

Så mitt tips är att Ulrik Munther vinner. Jag har inte kollat oddsen över det hela, jag litar mer på min magkänsla, så som att jag visste när Loreen vann i Sverige att hon även skulle vinna Eurovision. Jag har en bra magkänsla. 

Fast är det bara jag som är i allmänhet besviken på Melodifestivalen i år? Jag pratar om bidragen. Kanske låg ribban alldeles för högt förra året? Förra året var ett väldigt bra startfält, och jag hade flera favoriter (men vem lurar vi, jag hejade på Danny, för att han skulle få vinna och kramas med Eric Saade) men i år känns det hela lite meh. Jag antar att SVT inte vill vinna Eurovision två år i rad, vilket jag förstår, eftersom det är sjukt dyrt att arrangera en sådan stor tävling. 

Jag hade tänkt skriva ett litet rant om hur jag tycker folk är trångsynta när det kommer till värdarenan och värdstaden, man jag har redan skrivit jättemycket. Dags att avrunda här. 

23 dagar tills mama och pappa är här

Klart slut, varulvstjut!