Long time, no see!

Det var nu en hel månad sedan jag var duktig och satte mig ner och skrev om hur livet är här på en lilla ön i Engelska Kanalen. Senast jag skrev var ju mina föräldrar här och det inlägget gills inte riktigt eftersom det var så oerhört kort. 

Vad har då hänt sedan dess? 

Väldigt mycket men ändå väldigt lite. Jag fick ju aldrig mina One Direction biljetter, men eftersom de har en hemsk management-byrå som tvingar dem att göra ÄNNU ett album i år, så kommer det antagligen vara en turné nästa år också, då jag inte alls vet var i världen jag kommer bo, eller om jag ens kommer tycka om de fem sjungande idioterna längre (men let's be honest, jag lyckades inte komma över dem än, så jag kommer nog vara kvar i deras grepp i ännu ett år, men inte av eget val). Men nu ska vi inte prata om pojkband som gör mig olycklig utan om helt andra saker.

Som ett pojkband som gör mig 100% lycklig istället! Union J, som släppte sin singel och video nu i veckan, och även kommer till min lilla ö i juli, då jag ska se dem. Är ganska extatisk över detta faktiskt, och att jag åker hem dagen efter, och att det är förbundsstämma två dagar efter det. Blir en hektisk vecka. 

Vad har vi mer att berätta? Jenny har flyttat hit, med min hjälp. Så nu är jag inte helt ensam längre (inte för att jag direkt var ensam innan, men saknade lite av mine Sverige-människor) och har någon att färga håret på (Jennys hår är jättefint nu!) och äta Love Hearts med. 

Har skaffat ny dator också förresten, en snäll sak med ett fungerade batteri (ni anar inte hur överlycklig jag är över detta, min gamla dator behövde vara strömansluten hela tiden), som tyvärr har Windows 8, vilken jag inte än blivit vän med, men vi kommer nog dit så småningom. Vi går i parterapi.

Partaj, Café Bärs, Robins och Nugammalt började, och jag har nu en så kallad "Kanal 5 kväll" vilket är måndagar, då jag tittar på samtliga dessa program (men inte Robins, det ser jag på söndagar) och skrattar (Partaj och Café Bärs) och lär mig nya saker (Nugammalt). Mycket trevlig liten rutin måste jag säga. 

Hade ju som sagt mina kära föräldrar här, och jag hade gjort en fin liten skylt till dem som jag hade med på flygplatsen. Grät lite när de kom ut genom dörrarna, men det är väl inget fel på det. 

Vi gick runt halva ön (nä, men typ ganska långt), vilket var jätteroligt, och jag fick leka med mammas kamera, som jag fortfarande har kvar (och inte har tagit så mycket kort som mamma nog ville att jag skulle, oh, well).

Vi åt tacos (ni fattar inte vilken lyx det är att få tacos på denna ön), och jag fick mig ett par till Converse och en jeansjacka (samt ännu ett par Converse som ligger i Sverige, vad har hänt med mig?) och hade det mycket härligt med människorna som uppfostrat mig till att bli en så socialt välanpassad person. 

Jag åker till Sverige om 23 dagar och kommer nog krama livet ur mina kära katter som jag saknar så otroligt mycket att jag nästan börjar gråta bara jag tänker på dem. De fyller förresten år imon. Grattis i förskott!

Det är förresten Valborg idag, vilket vi inte firar här på ön (konstigt eller hur?) så jag hoppas inte allt för många bränder startas (förutom de som ska vara startade, ni fattar vad jag menar) och inte för många fjortisar dricker sig fulla och somnar i diken. Jag hoppas det regnar. Ta det lugnt, hörrni! (de flesta är väl redan ute by now och ingen kommer läsa detta förrän imon, förutom Mickis, eftersom hon är hemma och "pluggar")

Men i alla fall, jag ska försöka vara mer frekvent i mitt skrivande, så ni vet vad jag hittar på här på ön.

Klart slut, varulvstjut!