Hejsan allihop!
Jag har varit utan dator ett par dagar, eftersom den bestämde sig för att sluta fungera. Men nu har jag en ny älskling, men sitter ändå och skriver detta på min telefon. Lite för att jag sitter är för lat för att hämta datorn, men mest eftersom jag har viktigare saker för mig.

MINA FÖRÄLDRAR ÄR HÄR!

Klart slut, varulvstjut!

Ja, som tiden flyger iväg. 

Nu börjar nästan känna av att mina föräldrar är här nästa vecka. Längtar jättemycket och kommer stå på flygplatsen med välkomstdrink och banderoll. Och med lila hår.

Lila. Eller nja... tyvärr inte alls så lila som det var menat utan mer svart-röd-lila-ish. Varför i hela fridens namn då då? Undrar ni. Jo, det var ju såhär:

One Direction, detta dumma pojkband som har hjärntvättat mig till att älska dem, berättade att de satte upp ännu en konsert i London den 6 april, under en helg jag var ledig, i en stad som inte är så svårt att ta sig till. Ni kanske kommer ihåg i höstas när jag satt och grät över att jag inte fick biljetter till denna turnén. Jag var alltså helt i extas och överlycklig för att jag kunde få en chans att se fem killar hoppa omkring och sjunga på en scen. Jag var nästan helt säker på att jag skulle få biljett (nästan lika säker som jag var på att Ulrik Den Glade skulle vinna Melodifestivalen, och vi vet ju hur det gick med det), så jag var modig nog att göra dealen "om jag får biljetter, rött hår, om jag inte får biljetter, lila hår" med Eilidh. 

Klockan 9.00 i lördagsmorse skulle biljetterna börja säljas. 

Klockan 8.30 sätter sig Mimmi framför datorn och hittar rätt sida som ska uppdateras kl 9.00, hon sitter redo med kontokort och har redan dagen innan kollat så det är tillräckligt med pengar på det. 

Medan Mimmi väntar sätter hon sig och surfar runt på de vanliga sidorna, Facebook, Twitter, Tumblr, Youtube. Klockan börjar närma sig 9 så Mimmi går in på hemsidan med biljetterna. 

Klockan 8.55 sitter Mimmi och är redo att uppdatera sidan så fort klockan slår 9.00

Klockan 8.59 bestämmer sig Mimmis dator att den är trött på sitt liv och stänger av sig själv. 

Klockan 9.04 sitter Mimmi i kö för att komma in på hemsidan fast på en annan dator.

Klockan 9.07 kommer Mimmi in på sidan och alla biljetter är slutsålda.

Klockan 9.08 har Mimmis dator blivit dödsdömd och väntar på sitt straff. 

Klockan 16.52 har Mimmi snyggt lila hår.

Ja, det är en mysig historia. Håret ser faktist inte så illa ut om jag trodde det skulle, och mormor såg en bild och approved så då är det okej och kan stanna. Blir jobbigt att färga varje månad för att slippa utväxten bara, men det klarar jag av.  Och så har jag en ny dator på väg till mig också, vilken min kära far skaffat åt mig och tar med sig från Sverige.  Så någon gång under nästa vecka kommer den hemska saken jag sitter och skriver på just nu bli krossad av en slägga. Kommer filmas och läggas upp på YouTube. 

8 dagar tills mamma och pappa är här

Klart slut, varulvstjut!

Hejsan, ja!

Dags för mig att snacka om Melodifestivalen. 

I år har det ju varit ett dåligt år, vilket jag uttryckte i mitt förra inlägg och även analyserade anledningarna till att det var så. Så istället för att jag ska sitta här och prata om vad som var dåligt, tänker jag istället prata om vad jag tyckte om resultatet och vad jag hade för förhoppningar. 

Jag skrev ju i förra inlägget att jag ville att Schlagergubbarna skulle vinna men trodde att Ulrik Den Glade skulle få en biljett till Malmö. Oj, vad fel jag hade!

Min magkänsla som var så bra förr i tiden var helt off, och jag skyller på att jag inte lever i Sverige och inte ser svenskars reaktioner och kommentarer så som jag gjort förut. Därför har min "Vad-Tycker-Sverige-Radar" slutat fungera som den ska, och jag känner att det ända jag kan göra för att bota detta problem är att flytta hem igen (Vilket jag inte kommer göra förrän i slutet på juli, förhoppningsvis innan Förbundsstämman börjar). Så jag får sitta här på ön och känna mig bortklippt ur Sverige. 

Men i alla fall. Det var en jättebra låt som vann och jag är imponerad av att en låt vinner som gått via Andra Chansen, fast jag tror även att det var därför den vann. Låten blir bättre ju fler gånger man hör den och den hann liksom sjunka in när den spelades tre gånger förra veckan. Älskade förresten Robins reaktion när han inte fattar att han vinner och alla bara hoppar på honom och kramas och kysser honom och han bara sitter som ett frågetecken och undrar vad som pågår. Supergulligt. 

Jag tror inte vi vinner Eurovision, men det är ju så vi vill ha det och jag kan predika om Friends Arena vs Malmö Arena en annan dag. 

Kommer ni förresten ihåg hur överlycklig och stöddig jag var förra veckan för att vi hade vår och blommor och skinande sol och allt var så underbart? 

Vågorna ligger på typ 3 meter och det snöar horisontellt. Det är viss det värsta snöovärdet Jersey någonsin upplevt sedan istiden. Skolor är stängda och inga vägar går att köra på förutom de allra största, som blivit skottade med den enda snöplogen som finns på ön. Så vi har haft det så mysigt i ett jättekallt hus där det blåser så mycket att innerdörrarna skallrar. Värmen är på 24 timmar om dygnet men jag ser ändå min andedräkt i mitt rum. Helt sjukt. Såg att Emma hade lagt upp en bild på Facebook med massa massa snö på. Jag tittade ut genom fönstret och insåg att det blåser så mycket här att snön inte kan ligga kvar på marken. 

Hoppas bara vädret klarnar upp och hinner bli asbäst innan mamma och pappa kommer hit, vilket förresten är om...

17 dagar 

Jag hoppas de har med sig mer Kexchoklad för jag har bara tre stycken kvar.

Klart slut, varulvstjut!

Oj. Kan vi bara ta och begrunda rubriken lite. 

Jag har varit på ön i sammanlagt etthundraen dagar. Det är lika många som antalet dalmatiner i en känd Disney-film från 1961 (och en inte riktigt lika känd roman från 1956). 

Det är jättemånga! Okej, det finns folk som varit på ön längre än vad jag har, men ändå. För mig är det ett stort steg. Jag känner mig uppvuxen och gammal.

Jag hade en existensiell kris för några veckor sedan när jag och Felicia satt och åt pannkakor på ett café. Jag insåg att jag i år fyller 20 år, vilket betyder att min gratis tandvård är försvunnen, jag får inte längre åka på halv biljett i Länstrafiken Kronoberg, jag får däremot handla på Systemet och jag är närmre  en fyrtioårskris än min födelse. Medellivslänged för kvinnor i Sverige är 83.63 år, vilket i stort sett betyder att jag levt nästan en fjärdedel av mitt liv. En fjärdedel är 25 %! Det är mer än procenttalet platser Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet har tillsammans i Riksdagen! Jag vet att jag känner många människor som är äldre än vad jag är som bara "Höhöhö, du är bara 19 du vet inte vad du pratar om. Larvigt att ha åldersnoja när man inte ens tagit lån på huset än." Var tyst, okej? Jag får ha en kris om jag vill, och säg inte att mina åsikter är mindre värda för jag är yngre, okej? Bra. Men det känns som om mitt liv skenar iväg, och jag har ingen riktig kontroll på det just nu. Åh, vad deppig jag låter, men jag är faktist ganska melankolisk över tanken på att bli äldre. Jag tycker jag har det bra som jag är. Jag gillar att vara tonåring. Jag har inte varit en sådan sär irriterande tonåringsom är ute och festar och dricker utköpt alkohol hela helgerna, utan en snäll tonåring med fester där standarddrickan var Coca Cola, med tacos och marrängswiss på menyn. Jag saknar detta lite. Eller ganska mycket. Det var mysigt att sitta hela natten på min altan och hitta på dumheter med mina högstadievänner. "Familjen" Haha. Oj, nu sitter jag här och blir nostalgisk. Låt oss prata om något annat.

Jag är ju duktig och går på gym och sådant nu för tiden, så min kära vän Uran lyckades dra med mig på spinning igår, fast själv dök hon inte upp, jag kände mig lite lurad först, men sedan kände jag ingenting förutom smärta. Jag kan ju lätt säga att spinning inte är något för mig och jag håller mig till crosstrainern, löpbandet och roddmaskinen. Emma och Uran får ha det så roligt i det läskiga lilla rummet som ger mig klaustrofobiska tankar. 

Våren är förresten här! Solen skiner, det är varmt nog att gå utan jacka och påskliljorna blommar. Jag gillar våren och hatten används. Jag saknar min samling solglasögon, men jag har två par och får hoppas att resten av dem kommer med i en väska från Sverige. 

Men det viktigaste: 

TA TAG I ERA LIV OCH RÖSTA PÅ ETT BRA BIDRAG I MELODIFESTIVALEN. JAG VILL INTE SKÄMMAS ÖVER MITT LAND, OKEJ?!

Vi ska se på finalen hos Uran på lördag (yay! Jag behöver inte vara ensam för en gång skull!). Schlagerdrottningen Mimmi kommer sitta på nålar och vara jätteirriterande. Jag kommer ihåg hur jobbig jag måste varit förra året, hemma hos Mickis och allt. Haha. Åh, vilka idéer jag hade. 

Jag kan ju säga till er som bryr er att jag skulle röstat på Ravaillacz. Om de vinner kommer jag vara överlycklig och jätteglad, men jag tror att Ulrik Munther kommer vinna. Han har det magiska startnumret 32, det är en bra låt, och han är inte Danny, så han kan ju inte komma tvåa. 

Så mitt tips är att Ulrik Munther vinner. Jag har inte kollat oddsen över det hela, jag litar mer på min magkänsla, så som att jag visste när Loreen vann i Sverige att hon även skulle vinna Eurovision. Jag har en bra magkänsla. 

Fast är det bara jag som är i allmänhet besviken på Melodifestivalen i år? Jag pratar om bidragen. Kanske låg ribban alldeles för högt förra året? Förra året var ett väldigt bra startfält, och jag hade flera favoriter (men vem lurar vi, jag hejade på Danny, för att han skulle få vinna och kramas med Eric Saade) men i år känns det hela lite meh. Jag antar att SVT inte vill vinna Eurovision två år i rad, vilket jag förstår, eftersom det är sjukt dyrt att arrangera en sådan stor tävling. 

Jag hade tänkt skriva ett litet rant om hur jag tycker folk är trångsynta när det kommer till värdarenan och värdstaden, man jag har redan skrivit jättemycket. Dags att avrunda här. 

23 dagar tills mama och pappa är här

Klart slut, varulvstjut!