Hej världen! (inte för att det är så många läsare på denna lilla bloggen, men ändå)

Nu ska jag berätta om min pi-paj som jag bakade igår. Det blev ingen äppelpaj, jag gjorde istället en blåbärspaj! 

Det var nog den finaste blåbärspajen jag någonsin sett! Den var även mycket god! 

Annat kul som hänt idag: Nja, inte så mycket, förrutom att jag retade gallfebern ur Fanny på lunchen. Ska inte säga varför (en dag kanske) för hon skulle bli ännu mer sur i så fall. (Men jag var inte så elak, jag bara retades lite och det var kuligt ;)) Jo! En intressant sak jag och en kille från klassen under oss snackade om idag var hurvida det skulle gå att flå av skinnet på handen så att den kunde användas som handske, och fortfarande ha handen (så gott som) intakt. Det var en mycket lång diskussion, och jag tror att den enligt några tjejer som satt i närheten var ganska störande, för de gick när vi började diskutera ifall man skulle behöva dra ut naglarna för att få loss skinnet. Ja, som ni märker, och som jag själv märker här när jag sitter och skriver om det, så är det ju inte ett så bra middagsämne, eller ett ämne att prata om vid några tillfällen egentligen, så jag ska sluta prata om det, och istället snacka om roliga saker.

Roliga saker: Jag, Monthy Python, Macken, att reta Fanny, trolling, Björn Gustafssons mellanakter i Melodifestivalen 2008, Hipp Hipp, osv. Men det var inte de sakerna jag skulle prata om, jag vill prata om att det är dags för HIGH SCHOOL MUSICAL! 

Det är nämligen så att på min kära skola finns ett estetiskt program. För det mesta lyckas vi hålla dem ganska väl gömda i källaren eller nedanför backen på Norrtull, men ett par gånger om året kryper de fram och visar sig. Till exempel på skolavslutningar, Lucia och så när de sätter upp sin årliga musikal. I år har de varit så intelligenta och underbara att de till Zac Efrons ära (eller, man kan ju hoppas) sätter upp Hich School Musical. Jag, som är ett jättestort fan av High School Musical (don't start on me...) och kan nästan alla repliker utantill (varför fick jag inte vara med?!?!) så är jag helt bortom mig själv i förväntan (dessutom råkar en kompis vara med i den, men det är oviktigt) och hoppas att allt kan leva upp till Zefrons, Lucas Grabeels och Ashley Tisdales storhet (Vanessa Hudgens är tråkig, hon kan gå och leka med andra tråkiga/störiga personer, typ Hannah Montana, och de två tråkiga kompisarna till Troy och Gabriella). Jag ska gå och se föreställningen på onsdag, men hoppas kunna smita in och se den fler gånger. Vill se den alla gånger jag kan!

För er som nu börjar tycka jag är alldeles för ytlig och fjortisaktig (High School Musical kan uppfattas ytligt och fjortisaktigt för vissa, jag förstår mig inte på det), ska jag då berätta om filmen jag såg igår kväll. Jag och min far var duktiga och lyssnade på vad The Academy sade för ett par veckor sedan när de röstade på Bästa Film för 2011. Vi tittade på The Artist. Det var en mycket intressant film. Inte alls så konstig jag trott den skulle vara. Man förstår allt som händer även om ingen har några repliker. För er som inte vet någonting om The Artist kan jag kort berätta handlingen: George Valentin (skulle kunna vara släkting med mig!) är en jättekänd och framgångsrik stumfilmsstjärna. Han upptäcker en tjej som blir skådespeleska och också jättekänd. Sedan introduceras talfilmen, George får sparken och blir utfattig medan tjejen, Peppy Miller, blir jättekänd och en större stjärna än vad George var. Sedan säger jag inte mer, ni får titta på filmen själva! Den är helt klart en film man måste se, typ som Titanic och Forrest Gump. Hela filmen är dessutom en stumfilm. Huvudkaraktären George Valentin har bara en enda talad replik i hela filmen. Det finns en jättebra mardrömmsscen när George drömmer om att allt i världen har ljud men inte han. Det blir en underbar effekt att efter en jättelång tid med bara orkestermusik och repliker på tavlor höra ett glas som ställs på ett bord, och se huvudkaraktärens reaktion på det. Om du inte sett den, se den! Om du har sett den, se den igen! (och diskutera den gärna med mig!)

Med dessa ord avslutar jag dagens inlägg och hoppas alla mår bra!

Tack och hej, leverpastej!