Ja. Det är ju den åkomma jag lider av just nu.

Jag orkar inte ens skriva en riktig hälsning eftersom jag inte vet hur jag ska klara ett helt år till utan Melodifestivalen, denna underbara folkfest för oss vanliga människor, som får oss att tro att vi har något att säga till om när fjortisarna härjar i landet (observera att jag även menar mig själv när jag säger att fjortisarna härjar) och ser till att fel bidrag vinner år efter år.

Men inte förra året, för då vann ju allas vår älskade Eric Saade (älskad av alla utom de killar som inser att de aldrig kommer bli lika awesome eller egentligen har en hemlig crush på honom, och av tjejer som av olika anledningar inte vågar visa sina riktiga känslor) med sin mycket populära låt (see what I did there? ;D) och kom trea i Eurovision åt oss. Jag kan ju även tillägga att jag förra året ännu inte insett Saades storhet och alltså hejade på Danny Saucedo (också en sådan där kille som alla älskar, förutom folk i min ålder, eftersom de tror att de måste vara så tuffa och rebelliska och lyssna på Dead By April och vara nostalgiska över Kurt Cobain som inte ens levt samtidigt som dem (oj, där var jag en liten hycklare igen, eftersom jag själv är helt sjukt otroligt nostalgisk över Queen, som inte heller funnits under min livstid)) och blev besviken när den där lilla parveln Saade vann med sin låt, över Danny, som var mycket tuffare (och som jag hade sett live med EMD), men var en bra förlorare och hejade ändå på den dansande skåningen i Eurovision, för man måste alltid heja på Sverige (förutom 2010, Anna Bergendahl skulle inte ha vunnit) och uttryckte sin avsky för pojken som inte visste att man i Sverige inte stavar ord med två av samma vokal efter varandra, på sociala medier men sa att låten var okej och skämtade om dess popularitet. Sedan någon gång under Rix FM Festival 2011 i Växjö, när jag såg tre Eric/k i rad (Erik Segerstedt, Eric Amarillo (eww) och Eric Saade) förstod jag äntligen att jag inte under hela sommaren spelat "Popular" och "Manboy" bara för att irritera folk, utan att jag faktist gillade Eric Saade på riktigt. Sedan dess har det inte gått att umgås med mig när ämnet Eric Saade kommit upp, eller som när jag upptäckte att jag älskade både Eric Saade och Danny Saucedo och började fantisera om deras äktenskap - då blev jag rent ut sagt outhärdlig. Jag tror jag lugnade mig lite i januari och februari i år, men sedan slog Melodifestivalfebern igång och jag fick reda på att min kära far vunnit biljetter till Eric Saades konster i Växjö och jag var lika jobbig igen. 

Men nu är alltså Melodifestivalen slut för i år. Nu får man vänta ända tills i maj för att Eurovision ska börja och vi kan heja på Loreen (jag är är inte så jättemycket bitter för att hon vann, det är en grym låt och ett grymt uppträdande, jag tycker bara det var lite synd om Danny som fick komma tvåa i år igen och inte fick ta emot Sångfågeln av Eric Saade och att de skulle kyssas och gifta sig och leva lyckliga i alla sina dagar med mig som barnflicka och bästa kompis) jag tror hon har en fair vinstchans i Baku! Nu slår vi hela Europa! 

Tack och hej, leverpastej!

P.S Loreen är het nu ;)