Hej världen och alla andra i universum som råkar prata/förstå svenska!

Jag sitter nu här, nyduchad och fräsch efter en cykeltur runt hela lilla Rottne (det lilla gulliga samhället utanför Växjö där jag bor) och utdelande av biljetter till de som inte fått några på filmvisningen i Rottne förförra veckan eftersom det kom mer folk än vi trott. (Filmvisningarna är en del av Vi Ungas arrangemang för låg- och mellanstadiebarn i länen Kronoberg (där jag bor), Jönköping och Blekinge). Nu luktar mina ben kanel och äpple och jag vill nästan sitta lite och tugga på mina knäskålar för de luktar så gott. Men eftersom det skulle vara lite udda att sitta och tugga på sina knän så avstår jag och nöjer mig med att sitta och lukta på dem istället (inte för att det inte är konstigt det heller).

Men vad var det jag ville prata om idag? Det vet jag inte riktigt. Jag skulle ju kunna lägga in någon lite kommentar angående Danny/Eric, men det har inte hänt något nytt på den fronten (så vitt jag vet ;)) sedan igår, så jag kan ju berätta om min roliga dag istället. Jag har idag blivit totalt grundlurad av en lärare. Det är samma lärare som ligger på elfte plats på awesomenesslistan och kan uppfattas som läskig första gången man träffar honom men sedan inser är hur awesome som helst. Det var nog mitt fel från början, eftersom jag retades med honom (som jag alltid gör med lärare, jag är ju så asrolig och tuff) och skojade att han skulle jaga den röda pricken från min laserpekare (samma laserpekare jag alltid leker med mina katter med, och under dagen även skojat med jättemånga klasskompisar) han var smart och fångade min laserpekare istället för den röda pricken och jag gratulerade honom till att vara smartare än min katt och alla i korridoren (ett stort gäng klasskompisar) skrattade, inklusive läraren. Några minuter senare kom läraren (Paul) tillbaka till oss i gänget och sa till mig att han kunde få mig att springa iväg (det var han som var min superviser för min TOK-uppsats, och jag brukade springa ifrån honom när jag såg honom i korridorerna för att jag inte hade gjort det jag skulle) och skrämma mig, jag skrattade och undrade hur, varpå han frågar mig om jag skickat in min TOK-uppsats. Jag är ju helt övertygad om att jag gjort det för en och en halv vecka sedan, så jag tittar på honom och säger at jag har skickat in den. Paul fortsätter vara superläskig och säger att det står på IBs hemsida att jag inte skickat in den, jag argumenterar i tre minuter för att jag faktist har skickat in den, men börjar bli riktigt rädd, eftersom Paul är så allvarlig. Alla runt omkring mig tittar på debatten och min växande panik, det skulle inte förvåna mig om de började äta popcorn mitt i dramat, och jag ligger nära på gränsen till ett mentalt sammanbrott när Paul säger till mig att gå och logga in på IBs hemsida på hans dator och se om jag verkligen laddat upp min uppsats. Jag i min panik fattar inte att alla i min närhet börjar skratta när jag springer in i Pauls arbetsrum och är halvvägs inne på hemsidan för att bevisa att Paul har fel, när han säger så alla kan höra: "Du sa ju själv att jag är mer intelligent än din katt." och hela korridoren dör av skratt när jag inser att han lurat mig hela tiden som hämnd. Jag bjöd nog på det roligaste ögonblicket idag. Tja, det är ju alltid roligt att kunna underhålla folk, men jag var jätterädd ett tag.

Hu! Tänk om jag faktist misslyckats att ladda upp uppsatsen! Då hade jag ju fått gå om IB ett år. Hemskt. Nej, nu är det dags att göra sina läxor (wow! Imponerad av mig själv!), jag har ett prov i engelska imorgon, muntlig kommentar på en text. Måste se till att få ett godkänt betyg på detta, jag blev underkänd i samma uppgift på svenskan i juni, så jag har ju ganska dåligt självförtroende över detta. Men det ska ändras på! Här ska vi inte faila! Nu: Öva!

Tack och hej, leverpastej!