Hej!

Jag upptäckte lite tidigare att jag väldigt ofta avslutat mina inlägg genom att berätta att jag är hungrig och måste äta något innan jag svälter. Jag analyserade detta lite (typ i tre minuter) och kom fram till att jag ofta glömmer bort att äta när jag kommer hem från skolan och istället börjar göra andra saker. Eller ibland beror det på att jag inte äter så bra mat i skolan, eller att det var länge sedan jag åt lunch (jag har väldigt långa skoldagar). Annars kan det ju bara bero på att mat gör folk glada och det är ju bra at avsluta sina inlägg med en glad ton, för att ingen ska vara sur :) , oj, var det min första smiley? Det tror jag nästan bestämmt att det var! Jag kan inte minnas att jag skrivit smileysar i vanliga texter sedan den tiden då man hade Bilddagboken.

Oj, Bilddagboken. Det var minsann länge sedan! Vilket tillhåll för fjortisar det var. Underbara tider! Jag kan minnas att jag aldrig nämnde mina kompisar vi namn i inläggen utan istället skrev deras initialer för att de skulle veta att det var dem jag skrev om. Jag tror att jag kände mig lite som Gossip Girl när jag gjorde det, jag hade även alltid avslutningen "Ni vet att ni älskar mig" på varje inlägg. Jag hörde förresten att Gossip Girl är avslöjad. Var det sant? Var det Georgina som var Gossip Girl? (jag slutade kolla när Jenny Humphrey blev utslängd, hon var min favorit) Men vad var det jag pratade om? Just det, Bilddagboken. Jag hade alltid en nedräkning till julafton och ibland till min födelsedag och skolavslutningar sist i inlägget också. Kanske skulle börja med det här också, för att skapa lite julkänsla! :D oj, ännu en smiley. Värst vad jag brer på med dem idag! (sense the irony) Men som sagt, Bilddagboken. Jag förstod mig aldrig riktigt på det. Ett gäng fjortisar som tävlade om vem som kunde ha minst kläder på sig på bilder och få flest kommentarer från läskiga creepers. 

Men det är ju inte Bilddagboken jag hade tänkt diskutera idag! Jag ville ju gratulera mig själv för att jag är så duktig på att skriva uppsatser! 

Jag skickade nyss in en uppsats som ska vara klar imon. Vi fick uppsatsfrågan i november (eller var det oktober?) och jag började på min uppsats: kl 13.45 idag. Jag hade ett litet mentalt breakdown precis innan jag började när jag insåg att jag aldrig skulle få den klar och fick panik när jag insåg att jag skulle bli underkänd i hela kursen (vilket gör att jag inte skulle få något diplom och behöva gå om ett år. IB är inte ett vanligt program), men eftersom jag har världens bästa Elena (the cool, the awesome, the amazing, the one and only!) som bästa vän, så gick det ganska bra ändå. Hon hjälpte mig att stukturera upp hela uppsatsen, även om jag vet att hon hellre skulle gjort andra saker (wink, wink), typ skrivit mejl till en viss person (wink, wink), och förklarade allt så jag förstod precis vad jag skulle göra. Sedan skrev jag, och skrev, och skrev lite till, ända tills jag för typ en timma sedan blev helt totalt klar med uppsatsen och nu aldrig behöver oroa mig för den igen. 

Det känns lite som om jag utmanar ödet genom att sitta här och vara överlycklig. Mina vidskepliga sidor lockas fram och säger till mig att sluta var glad, något kan gå fel på vägen. Alltså ska jag istället dricka en kopp te och läsa en bok. Det låter som ett jättebra sätt att spendera en onsdagkväll på!

Tack och hej, leverpastej!