För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit stude-enteeeeen!

Fy fan vad jag är bra!

Ja, så brukar ju de berusade ungdommar som springer runt med vita mössor sjunga  skrika. Men när man tänker efter, är man så jäkla bra bara för att man tagit studenten? Svar: Nej. Det är man absolut inte. I Sverige får man idag ta studenten även om man inte har godkänt i alla ämnen, vilket jag personligen tycker är ganska illa. Ja, jag vet att jag inte borde ha fått ta studenten i år på grund av detta, men jag skulle vara helt fine med det och tycka det var inte mer än rättvist. Men nu ska vi sluta ranta om skolan och hur irriterad jag är över saker och istället fokusera på roliga saker, som att Sverige inte behöver spela mer i EM och att jag har varit på studentbal och tillsammans med min klass haft den mest organiserade champangefrukosten i världhistorien. 

Så Dagens Ämne blir helt passande:

STUDENTEN

Ja, för min klass är ju så sjukt organiserad. Vi fick tag på vårt studentflak dagen innan studenten och lyckades fixa banderoller till den under chamangefrukosten (det var några som var nyktra nog att köra till Biltema, där vi råkade fråga en annan kund om var vi kunde köpa sprayfärg (iförda vita klänningar, kostymer och studentmössor). Men det är nog sådant jag gillar med livet, att man är ute på lite äventyr ibland. 

Studenten var underbar, och känslan av att stå i entréhallen och räkna ner den sista minuten innan utspringningen var helt sjuk. Det var inte annat än att man kände sig lite vemodig när man sa adjö till sina klasskompisar, och det känns så konstigt att man bara har känt dem i tre år. Jag kan ärligt talat säga att jag kommer sakna allihopa, till och med dem jag kostant bråkat med, jag menar, vem ska jag bråka med nu? 

Jag skulle vilja tacka alla som har hjälp mig de här tre åren, men eftersom nästan ingen av dem läser min blogg så kommer jag inte skriva ett långt tal om det, uten går över till saker som är intressantare att läsa, som hur jag skaffade mina fyra fiskar Niam, Larry, Sashami och Sushi.

HUR JAG SKAFFADE MINA FYRA FISKAR NIAM, LARRY, SASHAMI OCH SUSHI:

Jo, det var såhär; alla treor hade skattjakt, där vi tävlade klassvis och skulle uftöra uppdrag som att pruta på McDonalds, rida på en ko, hämta en GB glassgubbe och se hur många snus man kunde få plats med i munnen (Rickard klarade 106 stycken). Ett av uppragen var att köpa en levande fisk. Det gjorde alla klasser, och sedan när tävlingen var slut sade alla: "Nu slänger vi fisken!" vilket jag inte riktigt var okej, så jag tog hand om de fiskar jag fick tag på innan de spolades ner i toaletten, och tog med dem hem och döpte dem till Niam (shippernamnet mellan Niall Horan och Liam Payne från One Direction), Larry (har jag talat om tidigare, det är verkligt), Sashami (Japanska för "rå fisk") och Sushi (Japanska för rå fisk med ris). Tyvärr hann Niam och Sashami dö under första dygnet och jag grät en liten tår över dem. Men Larry och Sushi är very much alive och jag hoppas de håller sig levande medan jag är i London. (jag har bett mamma ta hand om dem, men jag tror inte hon vill det, efteroms hon inte gillade att jag tog hand om dem in the first place.

SVERIGE ÅKTE UR EM.

Ja, jag vet vad ni tänker. "Fan vad illa" "Hur kunde detta hända?" "Hur kan hon vilja tala om detta?". Well, jag tänker inte tala om det, utan bara poängtera att Sverige inte ser särskilt realistiskt på situationen. Jag menar, visst, Ukraina kanske inte är ett jättebra lag, men de är värdland och det ger extra spirit (det fungerade däremot inte för Polen), och England är ett stort fotbollsland (även om deras landslag inte heller är jättebra), och dessutom har jag hört (eftersom jag vägrade titta på matcherna utan istället lekte med vänner och spenderade dagarna på Tumblr) att Sverige spelade ganska uselt (källan är min kära far). Men seriöst, vi kan inte alltid vara bäst på allting, och sluta vara så chockade och irriterade över att Danmark spelar bra, de behöver få vara bra på NÅGON sport (för allvarligt, Sverige är i eliten på hockey, bandy, curling, skidor, skidskytte och massa andra sporter, vårt stackars grannland måste få vara duktiga på NÅGOT), och då kan den sporten väl vara någonting så ointressant som fotboll. Jag har förresten kommit på ännu en ändring som skulle göra fotboll till en mycket intressantare sport.

FLERLAGSFOTBOLL

Jag tycker ju det är ganska trist med vanlig fotboll, vilket jag uttryckt tidigare här på bloggen. Så min nya idé är att istället för att bara ha två lag på planen i taget, så slänger man in ett par lag till! Man ändrar även utformningen på planen så det finns ett mål med straffområde för varje lag och alla lag har elva spelare var på plan. Nu kan man börja pakta och lägga upp taktiker mellan lagen, och fotboll skulle bli ett strategispel. 

Denna idén kanske bara attraherar mig eftersom jag själv älskar strategispel, och skulle pakta som en galning om jag var med i Robinson, men jag tror att fler människor skulle vara intresserade av sporten.

Men nu är det verkligen dags att avsluta, jag ska upp tidigt imorgon och påbörja min resa till London.

Klart slut, varulvstjut!

Hejsan hejsan!

Som ni märker så har jag inte skrivit något inlägg om vad jag tyckte om alla Eurovisionbidragen. Men vet ni vad jag tycker? Jag tyckte inte nåfra bidrag var tillräckligt bra för att vinna, så jag dissade det totalt. Om man vill se vad jag tyckte är det bara att läsa mitt Twitterflöde från kvällarna med semifinaler och även från finalen, där jag konstaterade att Loreen skulle vinna precis när hon uppträtt. Alltså går vi inte in i detalj på detta utan ser mot framtiden istället:

Jag och min kära bloggkompis Mickis har startat en videoblogg *Yay! Applåder* Vi spelade in den igår och den håller för närvarande på att läggas upp på Youtube. Eftersom kvalitén är så hög på klippet (eftersom vi är så SJUKT AWESOME) så tar det ganska lång tid, och jag vet inte ens om Youtube VILL lägga upp det, eftersom det är längre än klipp egentligen får vara och är en STOR fil, men jag hoppas på det bästa och ser lyckligt på framtiden.

I alla fall, jag har ju inte varit speciellt aktiv här på ett par veckor, eftersom jag har haft viktigare saker för mig, som typ att sova, se på film, läsa/skriva fanfics och fangirla på Tumblr om kändisar, film, tv-serier, musik och allmän asgrymhet. Som ni märker har jag ju inget liv, vilket är lite roligt att skämta om ibland. Men i all seriositet, eller förresten, nej, jag tänker inte vara seriös, även om jag igår blev anklagad av min kollega för att vara ”Alldeles för allvarlig” vilket jag skrattade åt i fyra och en halv minut. Jag insåg att han inte verkar känna mig särskilt bra, eftersom jag i regel inte tar någonting seriöst (förutom fangirling, det är minsann serious business!) och nog inte kommer göra det i framtiden heller (again, fangirling kommer alltid tas seriöst). Åh, vad jag hoppas på att inga framtida arbetsgivare eller intagningsansvariga på diverse universitet läser detta, det är inte så bra för mitt rykte som seriös, duktig person (vilket uppenbarligen några har fått för sig att jag är! Visst är jag grym på att låtsas?).

I alla fall, vad pratade jag om? Vad ville jag säga med detta inlägg? Hade jag en poäng med det hela? Nej, poängen var nog från börja att jag och Mickis startade en videoblogg och att den är jättetuff och superknasig. Ja, det var bara det jag ville säga, nu är det dags att snart åka in till Växjö för att ha DS-möte och sånt kuligt.

Peace out!

(det är en avslutningsfras)