CHACHA BLOGGEN!!

Ew, verkligen. Det där lät hemskt. Säg till om jag någonsin säger så igen, och nyp mig gärna i armen i så fall. 

Nu sitter jag ju här igen, och skriver, som en liten självupptagen fjortis. Men det är ganska kul att skriva såhär när andan faller på (eller snarare, när jag har ganska jättemycket tråkigt). Idag är det onsdag. Japp, det är det. Och nästa vecka är det påsklov. YAY! PÅSKLOV! Vilket betyder att vi måste plugga, plugga, plugga. För sedan är det uppladdning inför proven. Åh, detta kommer bli kul! Men innan proven, och innan vi får lov för att plugga (ja, det är sant, vi i IB får lov för att kunna plugga, helt sjukt, jag vet) så är det en viktig händelse som inträffar. Låt mig berätta vad det är. AMAJGAAAD ERIC SAADE I VÄXJÖ AMAJGAAD JAG SKA GÅ DIT!!! Ursäkta mitt fjortisbeteende. Men, som sagt, jag och min vän Camilla ska gå på Eric Saades konsert i Växjö den 11 april. Det kommer bli jättekul. 

Slut på snack om Eric Saade (och jag hade knappt börjat!). Nu ska vi istället prata om andra kuliga saker. Som typ mat. Jag är ganska hungrig, och vi pratade om revben på biologin, vilket gjorde att jag blev supersuger på att äta revben. Revben är nog bland det godaste som finns. Det borde ligga med på min Chart of Awesomeness. På tal om min Chart of Awesomeness så har jag inte jobbat på den på sista tiden. Det går lite illa med skrivandet. Men jag har ju haft viktigare saker för mig, som att obsessa över tv-serier, kändisar och planera läger för barn. Det har varit några uppsatser att skriva också, och de är jättebra skrivna (eller inte). Men jag lovar att jag jobbar på det. 

Men nu är det nog dags att avsluta, jag kom på att jag inte har något jätteviktigt att säga (har jag någonsin det?) så jag tar och avslutar nu (sitter även på en biologilektion, det kanske är bäst att pay some attention).

Tack och hej, leverpastej!

Hej världen!

Här kommer min review av gårdagens föreställning av High School Musical i Katedralskolans Aula, framfört av Katedralskolans estetiska program. 

Jag behöver nog bara ett ord för att beskriva musikalen: Asgrym. 

Musikalen är bra uppbyggd, med bra scenery. Skådespelarna är duktiga, bandet är duktiga, dansarna är duktiga, ljud och ljus är snyggt skött och de som byggt kulisser har gjort ett bra jobb. Jag älskar hela showen, och gick faktist och såg den två gånger igår, där det var en skillnad i åldrar på publikerna. På första föreställningen under dagen, var det egentligen bara elever från mellan- och högstadien runt om i Växjö, men jag smög in ändå och satt i en trappa, och andra föreställningen, på kvällen var det folk i min ålder och äldre där. Man märkte åldersskillnaden genom att lyssna på när publiken skrattade. Den yngre publiken skrattade mer åt de fysiska skämten och åt när karaktärerna skadade sig, medan den äldre publiken skrattade mer åt de talade skämten som anspelade på karaktärernas egenskaper och intelligens. Den yngre publiken var även mer högljud med mer hejarop när Troy och Gabriella kysstes. 

Men tillbaka till showen. Eftersom musikalen är en adaption av en 90 minuters film (96, för att vara mer exakt) så måste en del scener plockas bort eller göras om, för att underlätta scenbyten. Även roller måste tas bort och läggas till, för att bara få med det som är avgörande för handlingen, och eftersom High School Musical är en amerikansk film, med många amerikanska internskämt och koncept vi i Sverige inte förstår (eller i alla fall de flesta av oss), så måste även sådana saker ändras. Jag märkte även att karaktären Ryan (den elaka Sharpays tvillingbror) var mycket snällare och mer hjälpsam i slutet av musikalen än vad han är i filmen, och att Sharpay var djupare i musikalen, hon förklarade varför hon inte ville att Troy och Gabriella skulle ta över hennes plats som stjärna i dramaklubben, för hon insåg att hon inte var en bra person och att ingen skulle gilla henne om hon var sig själv. Jag gillade dessa ändringar, dels för att jag är ett stort fan av Sharpay och Ryan, men även för att det gav ett djup som inte finns i filmen. I filmen är Sharpay elak och självisk genom hela filmen, tills i slutet när hon utan förklaring är bästa vän med Gabriella, som hon hatade genom hela filmen och saboterade för. 

Men mina två favoritkaraktärer i musikalen är nog Miss Darbus (den galna dramaläraren) och Ryan. Det är en kille som spelar Miss Darbus, men det kan man knappt tro om man inte läst programmet. Han spelar en väldigt övertygande kvinnlig roll och överdriver inte kvinnligheten, utan Miss Darbus överdramatiska gester och språk. Älskar även Ryans överdramatiskhet (många av de andra skådespelarna är inte lika tydliga i sitt kroppsspråk, och anpassar sig inte riktigt till att vara på en scen, där man måste vara mer tydlig än när man spelar in en film) och hans djurimitation av en mask. 

När vi kommer till musiken trodde jag att det skulle bli jättekonstigt och jättefult att de var översatta till svenska, men den översättningen stör mig inte alls, förutom att man inte har lärt sig texterna och inte kan sjunga med. Fast att sitta i publiken och sjunga med kanske är lite konstigt (inte för att jag brydde mig, jag, Hanna, Emelie och Jenny sjöng lite ändå). Rent tekniskt så är det en grym show. Jag gillar hur de tagit vara på utrymmet, inte bara scenen utan att även använda resten av aulan som en del av scenen, med skådespelare som beträder scenen genom samma ingång publiken använde för att komma in, och statister i publiken, vilket rycker in publiken i handlingen och får en att känna sig delaktig. Tycker även att scenen då tre tävlingar utspelar sig samtidigt är mycket bra gjord. Kemitävlingen, slutaudition till musikalen och basketslutspelet sker alla samtidigt på samma scen, med avbrott i vilken som har repliker och vilka som är sotto voce.

Så för att sammanfatta High School Musical i ett ord: Asgrymhet. Det enda man saknar är Zac Efron och Ashley Tisdale (shit vad jag tycker om dem!). Lyckan hade ju varit gjord om de kom fram i slutet och dansade lite, men allt kan man ju inte få här i världen. Om du inte sett den, gå och se den! Om du har sett den, gå och se den igen! (Även om den nu bara spelas i tre dagar till)

Tack och hej, leverpastej. Go Wildcats!

Hej Sverige!

Det har varit tyst här på bloggen ett tag. "Jätteskönt!" tänker ni. "Jättetråkigt!" tänker jag!

Jag kommer inte ens ihåg när jag skrev sist... Oj! Inte sedan i fredags! Det var ju ett tag sedan. Men det bryr vi oss inte om. Nu ska vi se frammåt! Vi kan prata om dagen idag. Idag är det min kära vän Fannys födelsedag! Hon är jättemycket gammal nu. Hela nitton år gammal! Tänk om jag ändå levt så länge... Nu är hon inne på det sista året i sina tonår. Då får man passa på att vara jättejobbig mot sina föräldrar, sova halva dagen, tro att ingen förstår ens problem och vara kär i Eric Saade (alternativt Justin Bieber, One Direction, Danny Saucedo och Backstreet Boys). 

Men Fannys födelsedag är inte det viktigaste som händer idag. Idag ska jag gå och titta på High School Musical. AMAJGAAD!! (sorry, fjortismoment) Det kommer bli jätteroligt att se. Jag kan ju typ nästan halva filmen utantill, så vi får se hur de lever upp till förväntningarna. Min vän Elena var oh såg den förra veckan med sin bror, och hon sa att den var bra, men jag litar inte på folk som inte är mig själv (det blir lite jobbigt i längden, jag vet).

Just nu, i detta nu, sitter jag på en biologilektion. Vi diskuterar detrivorer (vet inte om det heter på svenska, på engelska heter det detrivores) och saprotrophs (orkar inte försöka översätta till svenska). Detrivores är konsumenter som äter med en mun (typ alla djur i världen), medan saprotrophs är konsumenter som äter genom att absorbera näringen, till exempel svampar, och många sorters utomjordingar som är med i Doctor Who. Usch, just nu fick jag reda på att Linnéparken i Växjö är en gammal kyrkogård. Inte undra på att jag trodde det spökade där. Jag hoppades bara det var något tuffare, typ aliens, så att the Doctor skulle komma dit och fixa det. 

Nu blev det en diskussion angående production av artificiellt kött. Jag tycker personligen att det låter läskigt. Jag litar inte riktigt på att men inte får läskiga biverkningar om man äter det. När man framställer det så mixrtar man ju med gener och mutationer. Det skulle självklart vara jättebra att kunna minska den riktiga köttproduktionen, eftersom den är jättedålig för miljön och förstör regnskogar och annat mysigt, men jag litar inte på saker som inte är riktigt testade. Om artificiellt kött skulle släppas på marknaden skulle jag vänta ett par år innan jag vågade prova (som sagt tidigare, jag litar inte på saker som inte är mig själv).

Nej, nu är det nog dags att avsluta (rast) och läsa lilla Mickis senaste inlägg.

tack och hej, leverpastej!

Hej alla snälla personer! (hej till alla elaka personer också, jag vill ju inte diskriminera någon!)

Idag är det fredag. Igår var det torsdag, imorgon är det lördag, och söndag kommer efter det (Bara så ni inte förvillar dagen med en annan dag som det inte är, typ måndag).

Eftersom det är fredag betyder det att det är fint väder! Nej, det betyder det inte, men det råkade vara fint väder idag, och jag och min kära vän Sara har råkat på JÄTTEMÅNGA i-landsproblem. Idag råkade vi ut för typ fem, sex stycken på bara ett par timmar. Just nu kommer jag inte ihåg alla, eftersom de är så små och obetydliga problem, men en av dem handlade om att man inte har kontanter på sig, utan alla pengarna sitter på kontokortet (vilket var jobbigt när jag ville köpa frukost i cafeterian i skolan, som inte har en kortläsare), samma problem stöttes senare på i en affär i stan när jag skulle köpa en biljett till High School Musical. Då stötte jag in i ett nytt i-landsproblem; Jag fick inget kontoutdrag på bankomaten jag gick till (amenguuudvajobbigt!!!) när jag skulle ta ut pengar. Det är nästan läskigt ibland hur stora i-landsproblem folk har. Man får nästan lite dåligt samvete när man sitter där hemma och är jättemätt och inte orkar äta upp det som blev över av en jättebra och näringsrik middag och sedan ser på tv hur folk i andra länder svälter och inte har någon mat alls. Eller det som vi idag gemensamt kom fram till var det värsta i-landsproblemet: "Jag har alldeles för mycket pengar. Jag vet inte vad jag ska göra av allt!" det fanns ett par bubblare som involverade för mycket mat eller för bra levnadstandard. 

Men nu lämnar vi det ämnet, för jag orkar inte snacka mer om det. Istället kan jag prata om saker som jag tycker är konstiga, eftersom konstiga saker är intressanta att prata om, eftersom de är konstiga (you don't saaay!?).

Saker som är konstiga: Ordet "konstigt", eftersom det har ordet "konst" i inledningen, vilket anspelar på den konstnärliga världen. Vad nu denna likhet kommer ifrån vet jag inte, men det är ju en likhet man skojar om mycket (i alla fall jag). Betyder denna likhet någonting? Finns det ett samband? Ibland är ju konst konstigt. Man förstår sig inte på allt. Men vilket uttryck kom först? "Konst" eller "konstigt"? Varför blev ordet "konstigt" samma sak som "underligt" och en motsvarighet till engelskans "strange" och "weird"? Mycket intressanta frågor som jag ibland funderar över. Lite som att ordet "orolig" snarare är ett motsatsord till "lugn" än en synonym till "tråkig", vilket det enligt logik vore en mer passande betydelse. Men jag har i alla fall en bra förklaring för detta, till er som funderat på det. Ordet "rolig" på danska betyder "lugn" på svenska. Ordet "orolig" är alltså ett låneord från danskan! (Usch vad läskigt! Att låna saker från Danmark som inte är Kastrup eller HC Andersen!) Tänk på det nästa gång ni är oroliga för någonting, Danmarkshatare! Ordet ni använder för att beskriva era känslor är lånat från det land  ni avskyr! (Jag är inte så förtjust i Danmark själv, jag förstår inte ett ord av vad folk säger, och det känns så dumt att prata engelska med ett grannland) 

Men nu är det dags att sluta spekulera om ords betydelse och i-landsproblem.

Tack och hej, leverpastej!

Hej världen! (inte för att det är så många läsare på denna lilla bloggen, men ändå)

Nu ska jag berätta om min pi-paj som jag bakade igår. Det blev ingen äppelpaj, jag gjorde istället en blåbärspaj! 

Det var nog den finaste blåbärspajen jag någonsin sett! Den var även mycket god! 

Annat kul som hänt idag: Nja, inte så mycket, förrutom att jag retade gallfebern ur Fanny på lunchen. Ska inte säga varför (en dag kanske) för hon skulle bli ännu mer sur i så fall. (Men jag var inte så elak, jag bara retades lite och det var kuligt ;)) Jo! En intressant sak jag och en kille från klassen under oss snackade om idag var hurvida det skulle gå att flå av skinnet på handen så att den kunde användas som handske, och fortfarande ha handen (så gott som) intakt. Det var en mycket lång diskussion, och jag tror att den enligt några tjejer som satt i närheten var ganska störande, för de gick när vi började diskutera ifall man skulle behöva dra ut naglarna för att få loss skinnet. Ja, som ni märker, och som jag själv märker här när jag sitter och skriver om det, så är det ju inte ett så bra middagsämne, eller ett ämne att prata om vid några tillfällen egentligen, så jag ska sluta prata om det, och istället snacka om roliga saker.

Roliga saker: Jag, Monthy Python, Macken, att reta Fanny, trolling, Björn Gustafssons mellanakter i Melodifestivalen 2008, Hipp Hipp, osv. Men det var inte de sakerna jag skulle prata om, jag vill prata om att det är dags för HIGH SCHOOL MUSICAL! 

Det är nämligen så att på min kära skola finns ett estetiskt program. För det mesta lyckas vi hålla dem ganska väl gömda i källaren eller nedanför backen på Norrtull, men ett par gånger om året kryper de fram och visar sig. Till exempel på skolavslutningar, Lucia och så när de sätter upp sin årliga musikal. I år har de varit så intelligenta och underbara att de till Zac Efrons ära (eller, man kan ju hoppas) sätter upp Hich School Musical. Jag, som är ett jättestort fan av High School Musical (don't start on me...) och kan nästan alla repliker utantill (varför fick jag inte vara med?!?!) så är jag helt bortom mig själv i förväntan (dessutom råkar en kompis vara med i den, men det är oviktigt) och hoppas att allt kan leva upp till Zefrons, Lucas Grabeels och Ashley Tisdales storhet (Vanessa Hudgens är tråkig, hon kan gå och leka med andra tråkiga/störiga personer, typ Hannah Montana, och de två tråkiga kompisarna till Troy och Gabriella). Jag ska gå och se föreställningen på onsdag, men hoppas kunna smita in och se den fler gånger. Vill se den alla gånger jag kan!

För er som nu börjar tycka jag är alldeles för ytlig och fjortisaktig (High School Musical kan uppfattas ytligt och fjortisaktigt för vissa, jag förstår mig inte på det), ska jag då berätta om filmen jag såg igår kväll. Jag och min far var duktiga och lyssnade på vad The Academy sade för ett par veckor sedan när de röstade på Bästa Film för 2011. Vi tittade på The Artist. Det var en mycket intressant film. Inte alls så konstig jag trott den skulle vara. Man förstår allt som händer även om ingen har några repliker. För er som inte vet någonting om The Artist kan jag kort berätta handlingen: George Valentin (skulle kunna vara släkting med mig!) är en jättekänd och framgångsrik stumfilmsstjärna. Han upptäcker en tjej som blir skådespeleska och också jättekänd. Sedan introduceras talfilmen, George får sparken och blir utfattig medan tjejen, Peppy Miller, blir jättekänd och en större stjärna än vad George var. Sedan säger jag inte mer, ni får titta på filmen själva! Den är helt klart en film man måste se, typ som Titanic och Forrest Gump. Hela filmen är dessutom en stumfilm. Huvudkaraktären George Valentin har bara en enda talad replik i hela filmen. Det finns en jättebra mardrömmsscen när George drömmer om att allt i världen har ljud men inte han. Det blir en underbar effekt att efter en jättelång tid med bara orkestermusik och repliker på tavlor höra ett glas som ställs på ett bord, och se huvudkaraktärens reaktion på det. Om du inte sett den, se den! Om du har sett den, se den igen! (och diskutera den gärna med mig!)

Med dessa ord avslutar jag dagens inlägg och hoppas alla mår bra!

Tack och hej, leverpastej!

Hej svejs!

Nu sitter jag här, mitt på en svenskalektion och skriver ett litet inlägg. Vi diskuterar våra examensverk (böckerna vi ska kunna på examensskrivningen i maj); Flugornas Herre av William Golding, Ondskan av Jan Guillou och Dvärgen av Pär Lagerkvist. De som läser Higher Level på svenskan diskuterar även Kallokain av en författare jag inte vet vad han/hon heter. Nu hade jag ju kunnat sitta här och diskutera dessa romaner och hur de portätterar ondska, men det är trist, så jag ska diskutera roliga saker istället!

Idag är det nämnligen enligt amerikansk tideräkning (man skriver månad före dagen i tex 9/11 är den elfte september) 3/14 (fjortonde mars) vilket är 3.141592 osv vilket alla lärda personer vet är pi. Idag är alltså den officiella "Pi-dagen", vilket betyder att man borde äta paj. "Varför äta paj?" frågar du. Jo, för på engelska (det språk jag dagligen talar i skolan) uttalat pi och pie likadant (pie = paj på engelska, för er som inte visste). Därför ska jag övertala min mamma att baka en äppelpaj tills när jag kommer hem, eller så gör jag det själv. Ja, jag gör det nog själv om jag hinner. Jag och mina kompisar diskuterade paj innan idag, och vi kom fram till att det finns många goda pajsorter, men att blåbär och äppel är de godaste. Vad tycker du? 

Ja, annat som händer i världen just nu är ju det faktum att jag endast har 17 skoldagar kvar (sexton, om ett par minuter när denna skoldagen slutar) och att jag har fått jobb. I sommar. På en båt. I Helgasjön. Som tredjeman. Samma jobb som jag hade förra året. Det är ett kuligt jobb, man får vara ute i fina värdet och åka båt, och så är det ganska chill under själva båtturen, för jag jobbar mest innan vi åker med att göra iordning båten för färd, och lastar kol, sen jobbar jag mest när vi åker sluss i Åby och när vi ska under vägbron i Åby, då jag tar ner flaggorna och skorstenen. Så annars kan jag sitta och ta det lugnt och prata med passagerare. Ja, det är ett väldigt bra jobb. Dessutom är jag den första kvinnliga tredjemannen sedan åttiotalet (ett klart mansdominerat yrke, och en mansdominerad branch). Ja, jag har då fått jobb där i år också, vilket gör mig glad.

Det är så mycket saker som man hade kunnat prata om idag, allt jag glömde eller inte hann prata om i måndags, angående min roliga helg, där min snälla moster (eller, hon var snäll tills hon facerapade mig) hälsade på, jag var på en rolig fest hos min kära vän Mickis, jag blev lite bridezilla när vi var och tittade på brudklänningar åt min moster (hon förstår inte hur viktigt det är att ha en prinsessig klänning!) eller att jag har retat en kompis för en kille hon gillar (säger inga namn, hon fattar nog själv, om hon läser min blogg, vilket jag inte tror hon gör) eller om hur mycket jag jobbade på min Geography Internal Assessment i fredags (så mycket att jag stannade hemma hela dagen) Men nu är ju också tiden ute, och jag ska skynda mig till bussen.

Tack och hej, äppelpaj!

Ja. Det är ju den åkomma jag lider av just nu.

Jag orkar inte ens skriva en riktig hälsning eftersom jag inte vet hur jag ska klara ett helt år till utan Melodifestivalen, denna underbara folkfest för oss vanliga människor, som får oss att tro att vi har något att säga till om när fjortisarna härjar i landet (observera att jag även menar mig själv när jag säger att fjortisarna härjar) och ser till att fel bidrag vinner år efter år.

Men inte förra året, för då vann ju allas vår älskade Eric Saade (älskad av alla utom de killar som inser att de aldrig kommer bli lika awesome eller egentligen har en hemlig crush på honom, och av tjejer som av olika anledningar inte vågar visa sina riktiga känslor) med sin mycket populära låt (see what I did there? ;D) och kom trea i Eurovision åt oss. Jag kan ju även tillägga att jag förra året ännu inte insett Saades storhet och alltså hejade på Danny Saucedo (också en sådan där kille som alla älskar, förutom folk i min ålder, eftersom de tror att de måste vara så tuffa och rebelliska och lyssna på Dead By April och vara nostalgiska över Kurt Cobain som inte ens levt samtidigt som dem (oj, där var jag en liten hycklare igen, eftersom jag själv är helt sjukt otroligt nostalgisk över Queen, som inte heller funnits under min livstid)) och blev besviken när den där lilla parveln Saade vann med sin låt, över Danny, som var mycket tuffare (och som jag hade sett live med EMD), men var en bra förlorare och hejade ändå på den dansande skåningen i Eurovision, för man måste alltid heja på Sverige (förutom 2010, Anna Bergendahl skulle inte ha vunnit) och uttryckte sin avsky för pojken som inte visste att man i Sverige inte stavar ord med två av samma vokal efter varandra, på sociala medier men sa att låten var okej och skämtade om dess popularitet. Sedan någon gång under Rix FM Festival 2011 i Växjö, när jag såg tre Eric/k i rad (Erik Segerstedt, Eric Amarillo (eww) och Eric Saade) förstod jag äntligen att jag inte under hela sommaren spelat "Popular" och "Manboy" bara för att irritera folk, utan att jag faktist gillade Eric Saade på riktigt. Sedan dess har det inte gått att umgås med mig när ämnet Eric Saade kommit upp, eller som när jag upptäckte att jag älskade både Eric Saade och Danny Saucedo och började fantisera om deras äktenskap - då blev jag rent ut sagt outhärdlig. Jag tror jag lugnade mig lite i januari och februari i år, men sedan slog Melodifestivalfebern igång och jag fick reda på att min kära far vunnit biljetter till Eric Saades konster i Växjö och jag var lika jobbig igen. 

Men nu är alltså Melodifestivalen slut för i år. Nu får man vänta ända tills i maj för att Eurovision ska börja och vi kan heja på Loreen (jag är är inte så jättemycket bitter för att hon vann, det är en grym låt och ett grymt uppträdande, jag tycker bara det var lite synd om Danny som fick komma tvåa i år igen och inte fick ta emot Sångfågeln av Eric Saade och att de skulle kyssas och gifta sig och leva lyckliga i alla sina dagar med mig som barnflicka och bästa kompis) jag tror hon har en fair vinstchans i Baku! Nu slår vi hela Europa! 

Tack och hej, leverpastej!

P.S Loreen är het nu ;)

Hej världen!

Eftersom jag nyss läste ett blogginlägg som handlade om mig (nej, det var inte min blogg) och tyckte det var mycket underhållande skulle jag vilja kommentera på det, eftersom det var en del saker jag inte höll med om eller ansåg vara sant.

Läs blogginlägget här: http://mixis.bloggplatsen.se/2012/03/06/7483773-inlagget-jag-inte-ville-skriva/ (det är från Mickis blogg, om länken inte funkar är det bara att kopiera och klistra in i ett nytt fönster)

I inlägget ger Mickis intrycket att hon var tvingad till att skriva detta inlägg som handlar om mig, eftersomjag skrev om henne nu i helgen när hon fyllde år. Detta var ju inte fallet, hon hade klarat sig bra utan att skriva om mig. Jag hade haft det bra om hon inte skrivit om mig, men eftersom hon har lite rätt i att jag är rätt så självupptagen (vilket man märkt här på bloggen) så tyckte jag det var jättekul att gamla gumman skrev ett inlägg om mig. Det är bara ett litet problem med det. 

DET ÄR FÖR KORT! Kan hon inte hitta på fler saker att säga om mig eller? Jag är ju en sådan komplex person med många lager, som en lök. (Hoppas någon fattar referensen) Dessutom: Stavningen kära Mickis. Det finns en rättstavningsknapp (som jag aldrig använder) bland kontrollerna när du skriver. Varför inte använda den? *wink wink* 

Tack och hej, leverpastej!

P.S Jag kom på idén om en videoblogg ;)