Hejsan hejsan!

Igår var det ju som sagt Melodifestivalen som började för i år. Eftersom jag satt i en bil på väg hem från ett klubbesök på andra sidan länet så misade jag festligheterna, men, don't threat! Jag kommer kolla på reprisen ikväll. Jag kan ju så länge prata om min mycket trevliga fredagskväll istället!

Jag och mina vänner tänkte att vi skulle vara tuffa och gå ut och dansa på nattklubb. Jag har varit ute flera gånger innan och vet mycket väl hur man för sig i sådana situationer. Först åkte jag hem efter skolan och pratade med mina föräldrar, byte om och klädde upp mig riktigt fint. Jag lånade busskortet av min mamma eftersom hon ändå inte behövde det (hon skulle jobba natt och tog bilen), jag tänkte att min plånbok är för stor, den får inte plats i handväskan, så jag tar ut alla kort och lösa sedlar jag har och lägger dem i en sådan där liten plastficka man har busskort eller kontokort i, som jag sedan lägger i handväskan, tillsammans med nycklar hem och mobiltelefonen. Jag åker tillbaka in till stan, träffar mina kompisar, och eftersom klockan ännu bara är nio, bestämmer vi oss för att gå och äta pizza. Vi sitter länge på pizzerian och pratar och skrattar, ungefär till klockan halv elva, då mina kompisar börjar göra sig redo och plockar fram sina ID för att ha dem lättillgängliga. Jag stirrar på dem i ungefär tre minuter medan jag inombords fördömmer min uppenbara brist på intelligens, för vad ligger inte kvar i plånboken hemma utan mitt ID-kort? Jag säger detta till mina kompisar som först inte tror mig, eftersom jag är en person som i vanliga fall skulle skämta om något sådant. Efter en stunds övertalning förstår de att jag inte skojar och försöker komma på en massa sätt jag skulle kunna komma in på klubben utan ID. Sara kommer på den lysande idén att jag ska ringa hem till pappa och få honom att ta kort på mitt ID och skicka det till mig på mobilen. Jag gör detta och min far skickar en bild på ID-kortet. Vi går till klubben och står i kö i ungefär tio minuter i femton minusgrader. När vi kommer fram till vakten så känner jag varken mina tår, lår, fingrar eller min näsa och förklarar situationen för honom. Han ser faktiskt ut att ge med sig, men sedan kommer en annan vakt och säger att jag absolut inte kommer in utan leg, jag får då skamsen gå ur kön och gå till min mammas jobb där jag sitter tills första bussen går hem klockan kvart över tolv. 

Vad är då sensmoralen av denna historia? Jo: De släpper som tur är inte in några fjortisar. 

Men allvarligt, det är faktiskt bra att de håller på reglerna. Det ger jag dem cred för.

Nu till något helt annat: SEAN BANAN

Ew. Jag tror nog allvarligt att han är det sämsta som hänt Sverige sedan hungersnöden och utvandringen på 1800-talet. Han förtjänar inte ens ett utbrott här. Så jag kommer inte prata om honom. 

Istället kan jag prata om: KYLAN

För det är ganska kallt i Sverige just nu. Jag såg på vädret i fredags och fick nästan hjärtattack när jag såg att det i Jämtland hotades om FYRTIO minus. Helt otroligt. Det skulle vara intressant att prova hur det är när det är så kallt. Jag tror det kallaste jag någonsin varit med om är -20. Jaha, säger ni, då bor hon inte i Norrland. Och där har ni rätt, jag bor i södra Sverige där tågen inte fungerar och alla är superstressade över ingeting. Jag skulle gärna bo i Norrland däremot. Allt verkat så chill där. Om något händer så säger alla bara: *det där ljudet som blir när man suger in luft i munnen som alla gör när de ska imitera norrlänningar* (norrlänningar använder detta mycket har jag märkt, speciellt ishockeyspelare i intervjuer). Ja. Jag vill flytta till Norrland. Jag ska nog gå på universitetet i Umeå, och inte bara för att alla i Swedish Meal Time studerar där. 

Och om ni någonsin klagar på kylan, tänk såhär: "Det är i alla fall inte lika illa som i Ukraina."

Jag tycker synd om alla dem i östeuropa som så hemska problem med kylan och snön. 

Det var nog bra som slutord. Nu ska jag ta och äta lite frukost och kolla om Melodifestivalen ligger på SVT Play.

Tack och hej, leverpastej (fast jag kommer not äta rostat bröd med marmelad till frukost)!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hopp! Jag lovade ju att vara tillbaka nästa vecka, och det är nästa vecka nu!    Idag flyttade mina fiskar hem till mig. Jag är mycket lycklig (men jag tror mina föräldrar är lyckligare) över att ha mina små vattenlevande djur hemma hos mig...

Hej Sverige (och var just Du nu råkar befinna dig)! Ja, då är jag tillbaka. Igen. *cue the sigh* Nej, men ärligt talat. Då jag faktiskt ska gå en journalistisk utbildning och faktiskt bli utbildad till en Riktig Journalist så kanske det är bra för ...

Hejsan hejsan! Kom nyss ihåg att jag har den här saken liggande här på en server. Min blogg (som är bäst och updateras så sjukt ofta). Jag kan göra en liten snabb recap av vad som hänt i mitt liv sedan sist (men de som verkligen bryr sig hoppas jag...

Hej Sverige! Ja, som ni märker av titeln så är jag inte längre kvar på Jersey, utan hemma i mitt kära underbara Sverige. Visst kan det tänkas lite onödigt att ens skriva ett inlägg om det eftersom de enda som läser min blogg redan har träffat mig s...

Hej Sverige! Tiden går verkligen alldeles för långsamt just nu. Jag känner hemresan närma sig, men inte fort nog. Jag saknar Sverige. Jag saknar grillkvällar, iste med frusna jordgubbar, att gosa med katterna, köra bil, att randomly bli meddragen h...