Hejsan svejsan!

Andra dagen i rad jag bloggar nu. Hmmm, inte bra för mitt rykte, nämen oj, vänta. Jag har ju inget rykte!

Vad härligt det känns att inte känna någon press över att behöva skriva asgrymma och asroliga inlägg hela tiden flera gånger om dagen. Har inte bestämt mig riktigt än för vad dagens ämne ska vara. Jag velar mellan Glee, musik, skolan och SOPA. Jag inser ju helt klart att det är SOPA som får mig att verka mest insatt i politik och får mig att låta vuxnare. Problemet är bara att jag inte riktigt har läst tillräckligt mycket om SOPA och politikernas resonemang bakom det för att kunna säga något mer än att enligt det jag läst och hört från folk i min omgivning så verkar det ganska dumt. Jag kan ju även inse att prata om skolan skulle få följderna att det är helt uppenbart vilket parti jag röstar på, vilket jag inte vill. Jag kommer sedan till ämnet musik vilket bara är ointressant eftersom det bara skulle bli en lista över band och artister jag gillar och kanske en motivation också. Det skulle inte alls vara intressant läsning. Men om jag skulle diskutera Glee skulle jag lämna ut en massa spoilers och uttrycka åsikter som folk helt enkelt inte bryr sig om. Jag låter därför dagen ämne bli:

INGENTING

Just det. Ingenting. Jag har inget dagens ämne. Jag pratar fritt, eller tekniskt sett så skriver jag fritt, men principen är densamma. Nu släpper jag alla hämningar och skriver om ingenting!

Men hur skriver man om ingenting? Man måste ju skriva om någonting, annars kan man ju inte skriva. Samma sak som om man inte kan prata om ingenting, eller göra ingenting. Som när någon frågar dig: "Vad du gjorde i helgen?" och du svarar: "Ingenting". Du måste ju ha gjort någonting. I alla fall andats, ätit och uträttat dina behov. "Ja, men ingenting förutom det." Jasså, satt du eller stod du upp när du åt? Satt du på toaletten hela helgen eller gick du till och från den? 

Folk missbrukar nog ordet "ingenting" lite för mycket. Istället för att bara säga "Ingenting" när folk frågar kan man ju lika gärna säga "Ingenting speciellt." För det kan ju vara sant. Men att leva här på jorden är väl speciellt, är det inte? Jag menar, vi är den enda planeten med liv i solsystemet (så vitt man vet, jag vågar inte uttala mig i frågan ifall Marsianerna kommer och invaderar och jag blir överbevisad), och det är väl ganska speciellt. 

För att nu faktist bryta mot mitt förra uttalande. Jag tänker diskutera utomjordigt liv. 

Jag sade lite förbigående i förra inlägget att jag är Whovian, vilket innebär att jag tycker mycket om tv-serien Doctor Who. För folk som inte vet (vilket många svenskar i min ålder inte gör), så är Doctor Who en serie som gått i flera hundra år på BBC (nej, inte flera hundra år, men den har kapaciteten att faktiskt gå i flera hundra år eftersom producenterna var jättesmarta i början av serien någon gång på 60-talet) och handlar om The Doctor, en utomjording från planeten Gallifrey (en planet som inte längre finns kvar, den var förstörd i ett krig för många år sedan) som har två hjärtan och åker omkring i universum med en eller flera mänskliga vänner i sin farkost TARDIS (Time And Relative Dimentions In Space). På grund av denna serie i kombination med många andra science-fiction-filmer, böcker och tv-serier tror jag starkt på utomjordiskt liv och kommer alltid hoppas på att jag får vara med den dagen då människorna uppfinner Warp-driften och Vulcans kontaktar oss, vilket jag förhoppningsvis får eftersom den uppfinns 2063 då jag fyller 70 år (jag är inte en Trekkie, min pappa och jag har diskuterat detta lite eftersom det är den "händelse" som ligger närmast in i framtiden och fortfarande verkar trolig) vilket inte är mycket i dagens samhälle. Jag tänker nog avsluta såhär, med hopp för framtiden.

Live long and prosper!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hopp! Jag lovade ju att vara tillbaka nästa vecka, och det är nästa vecka nu!    Idag flyttade mina fiskar hem till mig. Jag är mycket lycklig (men jag tror mina föräldrar är lyckligare) över att ha mina små vattenlevande djur hemma hos mig...

Hej Sverige (och var just Du nu råkar befinna dig)! Ja, då är jag tillbaka. Igen. *cue the sigh* Nej, men ärligt talat. Då jag faktiskt ska gå en journalistisk utbildning och faktiskt bli utbildad till en Riktig Journalist så kanske det är bra för ...

Hejsan hejsan! Kom nyss ihåg att jag har den här saken liggande här på en server. Min blogg (som är bäst och updateras så sjukt ofta). Jag kan göra en liten snabb recap av vad som hänt i mitt liv sedan sist (men de som verkligen bryr sig hoppas jag...

Hej Sverige! Ja, som ni märker av titeln så är jag inte längre kvar på Jersey, utan hemma i mitt kära underbara Sverige. Visst kan det tänkas lite onödigt att ens skriva ett inlägg om det eftersom de enda som läser min blogg redan har träffat mig s...

Hej Sverige! Tiden går verkligen alldeles för långsamt just nu. Jag känner hemresan närma sig, men inte fort nog. Jag saknar Sverige. Jag saknar grillkvällar, iste med frusna jordgubbar, att gosa med katterna, köra bil, att randomly bli meddragen h...